Aftonbladet – 1 december 1858, sida 3

MUD Mr jelse för det djerfva och underbara, men nul... O, värdes betänka hvart detta beslut skallleda och att det icke kan sluta med samma ära! ,Och hvarföre, om ni behagar? pStraffa mig, ers majestät, men jag måste säge det! Låt höra! Jag vill. det. Emedan det icke har rättvisan på sinsida. Konungen sträckte upp: sig med en för hans korpulens ovanlig elasticitet ochsade, under det hamn låtsade ett småleende för. att dölja det verkliga intrycket af Dalbergs ord: Med ett språng slår ni öfver från rådgifvarevärdigheten till .domaremyndigheten: -Så djerfva evolutioner hade jag icke väntat, trots er stora ärelystnad. Å Bele mig, förkrossa mig, förkasta mina ord; men jag måste tala, när det gäller ett misstag, som torde komma min konungs liksom. landets hjerta att blöda! Ungefär så talade Wrangel, då han ville afråda mig från att följa er mening att förtro vår hela krigsstyrka åt en svag is. Må ers majestäts goda genius nu lika vist styra dess beslut! Det: gifvesett steg, som lätt leder hvarje stor personlighet från framgångens väg, och hvilket konungar icke älltid undvikit; det är öfverdriften af just dess: egenskaper, som utgöra deras storhet. Det oförskräckta mod, den lysande tapperhet,som hela Europa beundrar. i försvaret mot Danmarks obetänkta och försåtliga anfall, skola betraktas ur en annan synpunkt, då de visa sig i ett angrepp: af.:samima land, sedan det köpt sig fred: med uppoffringar, som skänkt Sverge så stora fördelar som ide nyss. vunna. Och: hvem vet om icke: utgången skall bli densamma som i Polen ? Detta sista ord tycktes verka som ett ejek