Aftonbladet – 1 december 1858, sida 2

historia ej kan uppvisa, och som utan jemförelse varit den fördelaktigaste Sverge någonsin erhållit. Efter dessa lysande bedrifter hade Karl Gustaf begifvit sig till sitt land, och befann sig, då vi gå att återtaga vår berättelse, i Göteborg, dit han sammankallat ständerutskotten för att med dem öfverlägga omde angelägenheter, som på nytt sysselsatte Hans krigiska ande, och dit hans gemål och syster kommit honom till mötes för att blanda sin glädje öfver hans återkomst och segrar med folkets jubel och bänryckning. Men innan vi återkomma till vår historia, vilja vi ännu göra ett kort uppehåll, för att kasta en jemförande blick öfver den betydande stadens karakter och utseende då och nu. ; Så fri och öppen, så verksam att utvidga sin omkrets och försköna sig och sina omgifningar, som den nu framträder inom ringmuren af sina gråa berg, låg den då ytterligare sammantryckt och hopträngd inom värnet af starka vallar, murar och befästningsverk. Då vi nu genomvandra de nya stadsdelarne, som med sina ståtliga och palatslika bygnader växt ut på grunden af de gamla försvarsverken, samt de yppiga trädgårdsfält och villor, som bekransa nart sagdt hela periferien, savåt tänka oss tillbaka till dessa omyndighetstider för det borgerliga samhålslifvet och det fredliga arbetet, då staden behöfde hägn inom planteringar af kanoner, och invånarne voro skattskyldiga till bajonetten för ro och säkerhet, då, säger jag, kunna vi icke, oaktådt all den tapperhet som utgjorde fädernas storhet,. neka förcträdet åt vår tid och prisa oss lyckliga att på seklers afstånd och i diktens glans få skåda hjeltedäternas dagar. I detta då så befäslade Göteborg, och i samma hus, som nu utgör landshöfdingens