Aftonbladet – 1 december 1858, sida 2

Robert Owen. Vi hafva redan förut omnämnt denne i viss mån märkvärdige mans död den 18 dennes vid 89 års ålder. En korrespondent från London medelar i en tysk tidning följande nekrolog öfver den aflidne: Robert Owen är död; han var en man, som varit mycket förlöjligad och mycket älskad, en ädel man och menniskovän, en fantast ända till slutet af sitt lif, men som! oaktadt sina drömmerier utgjort den praktiska driffjedern till en massa sociala reformer, hvilka vi nu finna helt naturliga, men hvilka vid slutet af förra århundradet ännu påjlångt när icke erhållit burskap. Huru Owen redan såsom sjuårig gosse uti sin födelseort Newtown i Wales utmärkte sig i skolan och två år sednare säsom Correpetiteur, huru han anlade den stora mönsterhushållningen i Lanark och genom det framgångsrika resultatet deraf ådrog sig kejsares, konungars och republikaners uppmärksamhet, detta och att han lät för Ae förenade monarkerna på kongressen i Aachen framlägga utförliga planer till folkens allmänna lyckliggörande, att han äf engelska regeringen, som af Mexiko fått sig en landsträcka öfverlåten, blef skickad till Amerika för att på ny jord söka genomföra sin lyckliggörelse-teori, att han dukade under för mycket sjelfbedrägeri och i sin höga ålder bief temligen försvagad till sina själsförmögenheter — detta allt är temligen bekant och igenfinnes i de nekrologer, som de engelska tidningarne innehålla öfver honom. — De äro diikasom omdömen om teaterterföreteelser, skrifna i ögonblickets brådska, och framhålla hvarken den starka eller svaga sidanaf-.den--hädangångne. Endast Daily News går. djupare in i Owens verksambet, och jag tror mig göra bäst att ur nämde tidning återgifva några ställen. Oaktadt hans liberalism, kommo kejsare, konungar och absoluta statsmän till Lanark eller inbjödo Owen till sig. Oaktädt hans religiösa otro, besågos hans skolor af de högsta prelater. Och oaktadt den skräck, som bigotta menniskor från den gamla och nationalekonomer från den nya skolan kände vid hans blotta namn, anvisades honom dock i särskilta delar af verlden betydande landsträckor, på det han skulle 1å i stor skala pröfva sitt system. Metternich inbjöd honom till en serie af sammankomster, och många dagar måste hans sekreterare arbeta för att afskrifva Owens dokumenter och referera innehållet af hans samtal med fursten. Många trodde då, och Owen sjelf delade denna tro, att Österrike