Aftonbladet – 1 december 1858, sida 2

-— Följande uppsats i en för städerna vigtig fråga läses i Hamstadsbladet för den 25 dennes : Kongl. Maj:t bar nyligen resolverat, att endast borgerskapet i städerna eger rättighet att antingen upprätta förslag till eller genom röstning tillsätta borgmästare, rådmän och magistratssekreterare, med uteslutande af alla dra stadens invånare med afseende på denna rättighet. Denna fråga har dragits under K. Maj:ts pröfning med anledning af några icke burskap egande invånares i Borås klagomål öfver, att de vid ett sådant val blifvit uteslutna Kongl. Maj:t åberopar för sitt beslut 31 S af regeringsformen jemte flera kongl. förordningar. . Under närvarande förhållanden kunde domen icke hafva fallit annorlunda; men nekas det å andra sidan icke, att då magistraten och rådhusrätten icke endast handhafver borgerskapets, utan alla stadsinvånares rättsangelägenheter, tillräckliga skäl äro för handen att utsträcka borgerskapets omförmälta valrätt till städernas samtliga röstegande invånåre. En god början till reformerandet af städernas borgerliga förhållande har redan blifvit vidtagen, då Kongl. Maj:t och rikets ständer funno rättvist att till representationsrätt inom borgarestånde: upptaga fastighetsegare och idkare af borgerlig näring i städerna. Tidsförhållandena och rättvisan fordra, att denna reform efterföljes af flera andra isamma riktning, på det att den nuvarande stora skilnaden emellan borgare och icke borgare i förmåner och skyldigheter må upphöra och alla stadens invånare i. politiskt och ekonomiskt afseende må utgöra ett sara. anhängande helt eller betraktas som jemnbördiga, d. v. s. sinsemellan lika, liksom de redan göra det i judicielt hänseende. Under förra tider voro borgerskapets förhållanden helt annorlunda än nu. Då utgjorde borgerskapet städernas egentliga befolkning. Ingen fick ega fastighet i stad eller der idka borgerlig näring, utan att vara borgare. Huru helt olika är det icke nu? Nu äro de yrken ganska få, för hvilkas bedrifvandefordras burskap, och derföre blir också borgrarnes antal ringa mot stadens öfriga skattskyldiga invånares. Borgerskapets förmåner hafva således utjemnats och kommit en större allmänhet till godo, men deras skyldigheter eller onera hafva ej blifvit förminskade i samma proportion. Vill man emellertid fortgå på den beträdda banan, nemligen ställa städernas skattskyldige invånare i samma förhållanden inbördes och till staten, så böra dessa så väl få del af borgerskapets skyldigheter, som åtnjuta dess förmåner. Många donationer, arrenden och inkomster äro ensamt bestämda till borgerskapet. Dessa skola ingå i den allmänna eller gemensamma kassan, om borgerskapet skall få lättnad i sina skyldigheter genom desammas proportiorella fördelande på städernas öfriga invånare. Härigenom skulle många tvistefrönoch missför hållanden utrotas. Vi hoppas, att det ej skall länge dröja, tills billigheten af en sådan reform. inses och behjertas och att den derföre skall taga ut sin rätt vid blifvande riksdagar.