Aftonbladet – 1 december 1858, sida 2

ämnade införa hans system. Sangvinisk, som denna tro var, bör man icke döma den såsom alldeles förflugen. Ty i Owens organisationsmetod låg, om han också äå sjelf i icke insåg det, ganska my yckte 1 till absolutisti kan hans li N hans beskyddare och Southay hans 18 lofta! are... Och hvad har blifvit utaf de ädla löftena från denne så gode och i många afseenden så skicklige man? Resultaterna at hans sträfvauden äro icke förlorade, de ligga i. deras upplysta. åsigter, som utgått ur Owens skola, men ännu mer i den impuls, som kooperationssystemet genom honom erhöll. De kristna socialisterna äro, om också icke i religiöst, dock i politiskt afseende hans lärjungar; hans elever äro vidare sekularisterna, naturligtvis icke hvad deras politiska, men hvad deras filosofiska riktning beträffar ... Bäst har väl hertig Bernhard af Sachsen-Weimar, som besökte Owen i Amerika, karakteriserat honom. Han vill ingenting mindre än föryngra verlden, utrota allt ondt, afskaffa alla straff, erhålla lika åsigter och lika behof för alla, förebygga alla strider och fientligheter. Och dermed fortfor han till slutet af sitt lif. Hans försök i stort misslyckades; dock kallade han hvar och en, som med aktning och intresse gick honom till mötes, sin lärjunge. För sina motståndare hade han ett godmodigt leende, och han beklagade dem blott att de icke sågo skogen för bara träds skull. Han var alltid höflig och förhöjd, och hade beständigt den föreställningen! att han bevisat allt hvad han blott påstätt. Att med en annan ärligt utbyta tankar var omöjligtför honom redan af den orsaken, att han i allmänhet icke visste hvad ett argument vill säga. Först mot slutet af hans lefnad kom den tanken öfver honom, att han verkligen stod i beröring med. andeverlden -— med klappandarne. Han offentliggjorde flera samtal, som hen på detta sätt trodde sig hafva haft med Benjamin Franklin och andra. Men på samma gång, som han bedyrade verkligheten af dessa samtal, påstod han, att den nyupptäckta andekraften var ingenting annat än elekricitet ... För den nuvarande generationen var Övwen på visst, sätt redan död. — Ofvanstående utdrag torde åtminstone visa, att såväl förgudningen som den rysning, de orthodoxe förr känt vid Owens namn, lemnat rum för ett mera sansadt och riktigt hedömande.