Aftonbladet – 29 november 1858, sida 2

och värderad äfven här 4 Stockholm och som stupade vid Sebastopolsom chef på korvetten Miranda. Af döttrarne är den äldre gift med hertigen af Norfolk. — Ånyo ha från åtskilliga delär af Europa röster höjt sig emot det samvetstvång, som beklagligen ännu qvarstår-i vår svenska lagstiftning. Vi införa här nedan ur en utländsk tidskrift tvenne handlingar, hvilka hvar för sig ega, utom billigheten och nödvändigheten af den sak-de förorda, ett särskilt intresse, såsom -utgångna, den ena från den-församling, som med skäl kän betraktas såsom protestantismens ädlaste förkämpe, def andra från en korporation, hvilken .sannolikt är bestämd att i -en-ickeaflägsen framtid mäktigt inverka på Orientens civilisation, ocH hvars närvarande ställning uti ett icke. kristet land framställer en bjert kontrast emot hvad i. det kristna Sverge vederfares. kristna församlingar af andra bekännelser än statskyrkans. I den engelska tidskriften Evangelical Christendom) meddelas nya skrifvelser till konungen i Sverge med anledning af den senaste landsförvisningsdomen öfver de till katolicismen affallna 6 qvinnornas Dessa skrifvelser äro ifrån den Waldensiska kyrkan i Piemont och komiten i Lausanne, från den lutherska kyrkan i Siebenbärgen och, märkligast att omtala, från protestanterna i Turkiet. Vi återgifva här nedan den första och den sista af. dessa skrifvelser. 1:o Från den Waldensiska kyrkan i Piemont till H. M. konungen af Sverge, genom dess konsul i Genua: Efter en passande inledning och ett kort referat af handlingarne rörande landsförvisningsdomen har skrifvelsen följande lydelse: Vi kunna visserligen icke neka, att omfattandet af menskliga traditioner och åsidosättandet af Guds rena och ofelbara ord är, å deras: sida, som taga ett sådant. steg, ett .det största brott, till hvilketde kunna göra sig skyldige. 4 RR Vi känna dessutom de stora. faror, hvilka för icke längesedan hotat Sverge och evangelii rena bekännelse i detta berömda land; från det ränkfulla romerska hofvet och dess agenter, och vi. kunna försäkra hr. konsuln, att-svenska nationens ovilja och afsky för den katolskå kyrkans läror och grundsatser afingen mera hjert!igt delas än af dem, somundertecknat denna skrifvelse. t Men det oaktadt anse vi likväl samveftsfriheten såsom den första, den mest heliga och oförytterliga af alla: rättigheter, Gud förlänat menniskan; och följaktligen kunna vi icke annat än ogilla och af allt vårt hjerta begråta den -åtgärdi. ett protestantiskt land, genom hvilken denna frihet så formelt riktigt och uttryckligt blifvit förnekad. Å Undertecknade, och alla till samma kyrkobekännelse hörande; hafva en lång tid hdit af att vara beröfvade denna dyrbara frihet. De äro alltför lyckliga och tacksamma för de medgifvanden, som för närvarande äro dem förunnade och häfva derjemte alltför stor nitälskan och kärlek till protestantismens goda namn midt ibland den romerskt-katolska kyrkans medlemmar, af hvilka de tundt omkring äro omgifna, för att icke känna sig förpligtade att förena sina ödmjuka önskningar med dem, som blifvit uttalade af ett stort antal trosbröder i åtskilliga af Europas länder, i afsigt att bedja H. M. konungen af Sverge att göra allt; för att i dess berömda land afskaffa hvarje hinder för ett fritt uttatande af den religiösa öfvertygelsen, och att det må blifva uppenbaradt, att; om evangelium der vinner seger och omfattas af flertalet, detta icke är en frukt af något-slags tvång, utan endast emedan det blifvit af en hvar. erkändt såsom en Guds kraft till salighet-allom dem, som tro., Genua, September 1858. 2:o Från protestanterna i Turkiet till H. M. konungen i: Sverge. fasan Vi kunna icke uttrycka för E. M:t den smärta, vi känna öfver ett sådant -affall från evangelii rena tro, som dessa qvinnor gjort sig skyldiga till; likväl frukta vi högligen att beläggandet med borgerliga straff för religiösa villfarelser snarare skall skada äu befrämja protestantismens sak i verlden. I detta mahomedanerhas land egde för 30 år sedan protestantismen intet erkännande. En lång och häftig kan p har sedan inträffat, i hvilken de från äldre tider bestående hierark-ernå, de romerska, grekiska och armenianska kyrkorna förenade sökt genom våld och borgerliga straff tillintetgöra den första, svaga början till en evangelisk kyrka i detta land. Genom försynens milda styrelse blef omsider segern erkänd till sanningens fördel, och-en mahomedansk sultan förklarade: att hädanefter skulle ingen i hans riken försäljas för sin religiösa söfvertygelses skull. De till protestantismen omvända mahomedanerna vandra nu fritt på Konstantinopels gator, och ingen enda oroar dem! Under loppet: af: denna kamp har det ofta varit de evangeliska kristnas stolthet; att proestantism är religionsfrihetens moder; och att hvar helst. dess grundsatser blifva rätt uppfattade och förstådda, der är den enskiltes samvete alltid lemnadt fritt. s Det kan derföre: lätt förståsy medhvilken hjertlig pina och oro vi hörde omtalas det i Stockholm af högsta. domstolen gifna utslag i förberörde mål. Vi frukta storligen, att, om kunskapen härom -bletve utspridd i Turkiet, det skulle inverka sorgligt på religionsfrihetens sak här, göra dess vänner modfalda och egga dess fiender till nya ansträngningar. Ja, några af oss hafva redan hört, att kejsarens storvisir, då han af: en protestantisk ambassadör -vänligt-uppmanades att beifra några förftm——— AN RNE NR R——— tr eeemammommememamel sade med sakta, af röre!se nästan vibrerande röst: Hvad jag länge önskat harlyckan ändtligen tillskyndat mig, i det jag. finner ett tillfälle att hembära .er min tacksamhet för räddningen från en neslig död.,