Aftonbladet – 29 november 1858, sida 2

digt tillträde var församladt. Louise Gonzaga hade med den omtalade värjan äfven skänkt Sobieski ett azurfärgadt skärp, besatt med juveler, samt befallt Stephanie att på festen bära samma färger, Det låg sedan riddartidens blomstring en -betydelse i valet af färger, som ännu gäldetill sin fulla kraft vid. de hof der dess fordna anda ej ännu var fullkomligt utslocknad, och här gaf en smickrande uppmuntran åt Sobieski. bla Emellertid -hade Stephanie aldrig varit vackrare. Den ljusblåa färgen gaf en bländande hvithet åt hennes hy och en nästan magisk effekt åt skuggorna af de mörka lockarne kring axlar och hals. Juvelbandet, som sammanhöll dem, blixtrade som en stjernkrans i natten, och endast glansen. ur hennes ögon öfverstrålade klarheten af deras sken. Korsetten, som smög troget kring hennes lif, förrådde former som ingen mejsel ännu förmått frambringa. ER Sådan visade hon sig, och Mikael förmådde icke ett enda ögonblick slita sina: ögon från benne. Under denna lilla tid. sorn medfört så många och for hans öde afgörande vexlingar. hade han ej en enda gång funnit tillfälle att med annat än blickar utt ycka hvad han bar på sitt hjerta och låta henne förstå att. tacksamheten endast väntade på ett tillfälle att i ord få uttrycka sina varma känslor. Såsom vi sagt följde han henne troget med sina blickar, då han slutligen fick se henne försvinna i ett litet kabinett, som. slutade filen af den stora praktvåningen i slottet Gyunad. Bland hvimlet och de rörliga menniskoskarorna. hvari individen som sådan försvinner, styrde Mikael kosan åt samma båll och satte darrande foten öfver den tröskel han nyss sett henne trampa. En blick, och han fann henne ensam försänkt i betraktandet af en Uraniastaty. Med tysta steg närmade han sig och