Aftonbladet – 27 november 1858, sida 3

Under läsningen häraf hade uttrycken at förvåning, smärta och beslutsamhet vexlat på de -begge juingarnes ansigten, och efter dess slut sade Mikael: : Ers majestäts befallning är uppfylld; hafva vi någon vidare att inhemta?, Drottningen, som ömsom betraktat de läsande, ömsom konungen, kastade en utmanande blick på den senare, under dethon sade: Om jag befallde er att framlägga detta bref under våra ögon, hvad skullen I då svara mig? . Denna fråga gjorde de begge ynglingarne stumma för några ögonblick. Derpå svarade Georg: För min del skulle jag beklaga en befallning, som tvingade mig till olydnad. Och jag skulle anropa ers majestät att återtaga den, sade Mikael. ;Dessa svar öka endast styrkan af de skäl, som framkalla den, sade drottningen. Ers majestät skall svårhgen befalla oss bryta helgden af enskilta förtroenden... Sådana undseenden måste vika för hela staters: säkerhet. Giltigheten af hvarje grundsats betingas af förhållandena., Vid denna anmärkning flög en rodnad öfver de begge ynglingarnes kinder. Sådana misstankar skola falla, vill jag hoppas, då vi gå att bönfalla hos bans: majestät konungen om tillåtelse att, om möjligt, med morgondagen få återvända till konungen af Sverge och hans tjenst, sade Georg. Vid detta. oväntade argument förändrades Johan Casimirs-ansigte på ett sätt, som svårligen skulle hafva undfallit en mindre skarpsynt blick än drottningens. Återvända till konungen af Sverge? upprepade -han. Nej, aldrig! O, ers majestäst, vägra oss ej dettal bad Mikael.