Aftonbladet – 27 november 1858, sida 3

svamliga tidningsartiklar. Innan man jemför, bör mar dessutom känna hvad man jemför, och prof. Mölle: har ej haft anledning stapla upp de pappershöga: han möjligen ock kunde hafva att i sådant ändamå förebringa. Af hela målets gång synes, som sagdt är, tydlig att prof. Möller icke framhållit sig sjelf, utan att de är Carolinska institutets professorer,somanmodat ho nom åtaga sig befattningen ad interim. Skulle någor för en så enkel och berättigad sak anfallas, så por de det väl vara dessa, men icke prof. Miller. Emel lertid anfalles han, sedan detta mål börjat, än här är der, af mer och mindre inkompetenta -och ilskna per soner; förut har han gått ohäcklad. Gårdagens ins klandrar brorskårleken för de utländske till meh: och skada för landets egna söner,, ändock ingen mehz eller skada skett, åtminstone för havs skötebarn. Me: är det icke lika klandervärdt, ja oanständigt, ati utan rim och reson ioträngdt mål anfalla en i staten: tjenst inkallad utländning, om prof. Möller så skal anses? Det är ett groft brott mot gästfriheten, hvil ket illa stämmer öfverens med den eljest i skylte: burna patriotismen. Det efter Liebig anförda, till och med tryckfe (eller räknefel?) upptagande yttrandet mot prof. Miöl ler, af denne för längesedan vederlagdt, klingar oc något underligt ur ins. patriotiska mun, der ma har sig bekant att en bland de många af Liebig un der åratal systematiskt förföljda storheterna var sven sken Berzelius; Då ins. tror sig kunna bedöma vär det af prof. Möllers och dr Hambergs arbeten, borde han väl ock kärna att Liebig städse förkättrat all: kemister, som utmärkt och eriginelt uppträdt och icktc blindt åtlydt hans diktamina; exempelvis må blott jemte Berzelius, nämnas Mulder. Dock finnas personer som, trots insändarens yeneration för Liebig: förkrossande ord, ännu våga anse både Berzelius ocl Mulder för ganska försvarliga kemister. Kanske eger prof. Miller följaktligen äfven något hopp fö framtiden, fast man sökt kasta guano och urinäm nem öfver honom från flera håll här i landet ocl nu senast äfven öfverbragt en last från Tyskland. I dessa ämnen vill dockZundertecknad icke röra. Prof. Miller kan utan tvifvel, om han anser det mec sin värdighet öfverensstämmande, sjelf på sina motståndare stryka af sig dessa orenligheter. Undertecknad har blott velat framhålla det orättrådiga och — han säger det ännu en gång — det oanständiga ut: att anfalla en person, som icke gjort ett endå steg att förnärma någon i det land, dit han, på grund a sina ådagalagda och vitsordade förtjenster, blifvit inbjuden, och der alla, som lärt känna honom, respektera honom för hans kunskaper, hans redbara karakter och hans älskliga väsende. Stockholm den-25 Nov. 1858. Läkare.