Aftonbladet – 27 november 1858, sida 3

kännare af vårt språk skola gifva till bildandet a lärare, som skola utgå från universitetet, lifvade a nit för modersmålets odling i skolorna, hvarpå hitin tills varit fullkomlig brist. Samme talare hade äfven bestridt åsigten at språk läras mycket genom örat. Det läte dock e förneka sig, att denna metod är den bästa. Det ä så vi lära oss modersmålet af våra mödrar, och on språket sedan odlas genom studier, bär det verkli gen bildande frukt. . Tal. ville slutligen förklara, at han hade den största vördnad för klassiska studier så snart man sätter dem högt och ej vill göra den till grundval för hela bildningen, utan till dess topp En talare vid föregående sammanträdet hade lik: qvickt som sant yttrat, att talet om det utomordent ligt höga bildningsvärdet hos de gamla språken vox en stor ,humbug,. Så vore det verkligen, ett char lataneri, hvarrmed man sloge omkring sig, för at göra intryck på dem, som vore denna bildning för utan. Denna humbug gäller och gör intryck på dem, som sjelfva tro, och som låst in sig i denn: föreställning; ej på dem, som ha öppna ögon i för nuftet att se med. För dem visar det sig klart at vår bildningsgrund ligger på vår egen mark, i de: kulturluft, som vi sjelfva andas. m————————— Till redaktionen af Aftonbladet. Under titel: Om en lärarebefattning vid Carolinsk: institutet förekommer i gårdagens Aftonblad en ar tikel, signerad —db—, hvilken korteligen kan karak teriseras såsom en puff för d:r Hamberg och en knuf mot prof. Mäller. Det förra vill undert. icke klandra ty det är nu en gång tidens sed att puffa eller låt: puffa för hvarje aldrig så liten förtjenst, ja äfven on den är alldeles imaginär; men om det senare, elle; nedsättandet af prof. Möller, torde några upplysande ord vara på sinh plats. Hvad först angår red:s förmodan att vid sökande af professionen i kemi och farmaci vid Carolinsk: institutet möjligen skulle uppträda personer, som kunna göra både hr Hamberg och hr Mäller platsen stri dig,, så beror denna förmodan på ett misstag med afseende på hr Miller. Han harnemligen, såsom handlingarne i målet ordagrannt upplysa, förklarat sig icke sinnad att söka eller i öfrigt öfvertaga ifråga varande befattning. Förutsättningen, att han skulle på något sätt blifva en för d:r Hamberg på förhand pusserad farlig medtäflare, är således, tvärt emot hvad man bemödat sig utsprida, en ren agitations-osanning, den man äfven dukat upp för redaktionen. Ett annat misstag, hvilket äfven gått och gällt för sanning, och som ligger till grund för de på senarc tider allt mera -ohöljda anfallen mot prof. Möller ehuru gårdagsinsändaren icke klart uttalat det, den tron att prof. Möller varit d:r Hambergs medsökande till förordnandet att tjensten under ledigheter bestrida. Detta är ock falskt, hvarom efterföljande species facti närmare upplyser. När professor Mosander var död, ingingo institutets professorer, såsom vanligt, ofördröjligen den 1 Oktober med anmälan härom till sundhetskollegium samt med enhällig begäran att prof. Möller, som på tillfrågan förklarat sig villig att tjensten under ledigheten bestrida. måtte dertill förordnas; men at pekuniära skäl anhöllo de, att ett kongl. förordnande för honom måtte utverkas, samt att kollegium, intilldess detta förordnande -hunne utfärdas, ad interim måtte förordna Möller att sköta professionen. Kollegium ingick samma dag, utan vidare omständigheter, till K. M:t med begäran, att K. M. antingen måtte direkt förordna Miller, eller bemyndiga kollegium att förordna honom, samt aflät en skrifvelse till institutets professorer, hvaruti tillkännagafs, att koll. icke ansåge något hinder möta för professorerna att öfverenskomma med Miller om föreläsningars hållande under afbidan på K. M:s beslut. : Under tiden mottogs af ecklesiastikministern en af meritförteckning beledsagad anmälan af d:r Hamberg, att han vore villig och beredd att under ledigheten tjensten bestrida. K.. M. resolverade derpå den 22 Oktober att kollegium egde förordna skicklig och kompetent person till tjenstens bestridande, och att r Hambergs inlemnade handlingar skulle till pröfning upptagas. Kollegium remitterade handlingarne i målet till professorernas hörande. Dessa tillstyrkte ånyo enhälligt att Muller måtte tillförordnas (helst då proff. redan, enligt kollegii bemyndigande af den 18 Okt., ytterligare med Miller öfverenskommit om saken), och koll. beslöt) den 2 Nov. ätt förordna honom, derest han inom den 8 Nov. kl. 12 påsdagen hade styrkt sig ega svensk medborgarerätt, hvarom han, äfvensom institutets professorer, först den 5 Nov. underrättades. Professorerna förklarade med anledning häraf, att de för sin del ansåge prof. Möllers anställande i svenska statens tjenst vara tillräckligt för att dokumentera hans medborgarerätt, och anhöllo, att, för den händelse kollegium icke vore af samma åsigt, målet måtte till dem åtterremitteras, på det de måtte (såsom läroverkets enda sakkunnige målsmän) komma i tillfälle att föreslå annan lämplig person till förordnandets erhållande. — Med anledning af kollegii förständigande begärde prof. Muller Kongl: Maj:ts förklaring huruvida han, såsom han förmodade, genom sin anställning isvenska statens tjenst vore svensk medborgare, samt, om han det icke vore, huruvida något hinder deruti förefunnes för hans förordnande till tjenstens bestridande. Före kl. 12 den 8 Nov. inkom ofvannämde professorernas skrifvelse till kollegium, äfvensom prof. Mäller i kollegium inom samma tid företedde sitt örordnande om anställning i statens tjenst och diariibevis om den hos kungen begärda förklaringen, hvarpå kollegium — utan egard för institutets professorers ganska måttliga begäran, utan att lyssna till kollegii ordförandes varning, utan afseende på prof. Möllers dokumentering och utan att, såsom det bordt, lugnt afbida Kgl. Maj:ts dom i den enda punkt, som, enligt kollegii föregående beslut, hindrade prof. Mäöllers förordnande, — helt kort och godt samma dag, af egen maktfullkomlighet, förordnade d:r Hamberg. — Nej, icke kollegium, utan blott en del deraf: hufvudet var tillfälligtvis borta. Kollegii ordförande deltog icke i öfverläggning och beslut den 8 dennes, hindrad af sjukdom; an kunde derföre blott, sedan beslutet blef honom kändt, vid dess justeriug den 11 aflemna sin protest mot de öfrigas förfarande, hvilken protest kom kollegium tillhanda innan protokollsjusteringen egt rum, och då sammanträffade med en, den 10 redan inkommen not från -ecklesiastikministern, innehållande att det af kollegium mot Möllers förordnande uppställda hindret vore urvägenröjdt. Hvad gjorde då kollegium?. Jo det lade sin ordförandes protest och ministerns not till handlingarne, med förklaring: Hvad vi hafva skrifvit, det hafva vi skrifvit. Sådan är målets vidunderliga gång. Deraf synes tydligen att prof. Möller icke sökt (hvad man dessutom endast på bakvägar kan söka) förordnandet; att han endast förklarat sig villig emottaga ett honom af läroverkets målsmän, dess professorer, enhälligt erbjudet förtroende, samt att han, på sundhetskollegii rörständigande, sökt dokumentera sig såsom berättigad till erhållande af. det ifrågavarande interimistiska förordnandet. Han har icke trädt någons rätt r nära, icke ställt sig i kompetition med någon, ch allt ordande om och jemförelser af lärdomsgra ler och vetenskapliga arbeten är således dumt snack. Ict må höras vid sundhetskollegii bord eller läsas i ) Mot detta beslut reserverade sig, som ins. omförmält, med. rådet Wistrand; men, som ins. icke omförmält;under flera afvikelser från sanningen. EMERSON SSR ITNE EE ENETSSETESN ET ELEESEEE