Aftonbladet – 27 november 1858, sida 3

Hvad säger ni härom? Bör denna begäran obetingadt beviljas ? Hvarföre icke ? Ni har då inga misstankar? Detta är dock från en förrädare. Och hon visade på det inneslutna brefvet. Men till dem, som äro främmande för hvarje förrädisk tanke. Hvem vet? ; Det vet jag! Det vore omöjligt, rent omöj1gt... Edra garantier?s Mina garantier?... Min öfvertygelse! Det vore omöjligt, säger jag er...n Ni blir ifrig, ers majestät. Jag vill låta kalla dem hit i dessa edra rum, om ni tillåter. Allt för gerna, men i hvilken afsigt, om jag får fråga? De skola inför våra ögon läsa detta bref, och ni skall förgäfves i deras ansigten spåra det onda samvetets rörelser. Så mycket farligare! Manfhar hunnit långt, om man vid deras ålder redan kommit till lenna grad af förställning. Dessa misstankar äro icke värdiga ert ädelmodp, sade konungen, i det han ringde för att gifva befallning om de begge ynglingarnes tillkallande. De infunno sig utan dröjsmål. Ers majestät har låtit kalla oss... sade Mikael, som vid drottningens åsyn erfor en öfverraskning, som icke stod i sammanhang med någon angenämare känsla. Emedan min gemål behagar visa er den nåden; att sjelf öfverlemna ett bref, som till er kommit henne i händer., De begge ynglingarne bugade sig och skyndade att mottaga brefvet, som drottningen räckte dem. Vid åsynen af stilen, som var