Aftonbladet – 26 november 1858, sida 3

cHer prepositionen, som anger dess relation 1 Sat: sen, Detta gäller för alla ordslag, der deklinatior kommer i fråga. I afseende på verbum kunde mycket vara att anmärka och bland annat, likasom för de öfrige ordslagen, de ofantligt talrika undantag och undantag ifrån undantag, som snart sagdt på hvarje sida i grammatikan förekomma, och åt hvilka det vä! icke är möjligt att tillerkänna någon särdeles bildande araft. Talaren ville blott fästa uppmärksamheten vid en stor brist, som vidlåder det latinska språket, 1emligen bristen på hjelpverber, och om hvilka, i afecnde på uttryckets nyansering, kan anmärkas enahanda som förut i afseende på casus. Icke heller i afseende på partiklarne är latinet särleles starkt, och om latinet således är underhaltigt i afseende å alla dessa väsentliga stycken, så måstc man visserligen med skäl fråga hvad det är, som åt latinet ger ett så oerhördt värde såsom språkbildringsmedel framför alla andra språk. Kanske villc man framställa sjelfva dess obestämdhet och derai :öranledda många svårigheter såsom en fördel, emeian lärjungen derigenom tvingas att tänka skarparc in då han läser ett mera klart och lättfattligt molernt språk. Men man torde kunna betvifla rikigheten af den pedagogiska åsigt, som vill införs konstlade svårigheter i undervisningen. Lifvet är sort och konsten lång, och man har fullt nog af de svårigheter, som naturligen komma i ens fäg, utan att man behöfvrer blott för öfnings skull skapa nya. Att välja ett sådant språk som latinet till språkbildaingsmedel, är ungefär detsamma som i fall man uti zseometrien skulle företrädesvis använda figurer, som dunkelt eller oriktigt återgåfve den geometriska sats de äro ämnade att uttrycka. Skulle man icke til: försvar derför kunna säga, att då figuren är tydlig och fullt riktig, smyger sig propositionen så att sägs in genom ögat och fäster tanken, under det, när figuren är oredig eller oriktig och lärjungen tvingas att taga inbillningen till hjelp, tankeöfningen blir ändligt mycket större. Detta oaktadt har man aldrig hört yrkas på otydliga eller oriktiga figurer i geometrien såsom varande af någon fördel vid den geometriska undervisningen. Hrad hittills anförts rörer egentligen den teoretiska sidan af saken. Dernäst kommer frågan om latinets nytta för sjelfva det praktiska lifvet, och til! denna senare hör äfven väsentligen den frågan, huru den klassiska bildningen bedömes och erkännes i samhället och af allmänna opinionen, emedan, om t. ex. något erkännande af dess värde icke förefunnes, det sannerligen vore förspild möda att derpå arbeta inom läroverken. Frågar man således hvar inom . samhället man finner -den klassiska bildningen och hvar den som mest estimeras, så finner man, för 1tt börja uppifrån, att t. ex. den utmärkte grundäggaren af vår nuvarande dynasti sannolikt icke ar i besittning af någon klassisk bildning, eller om han det var, så kan man antaga för fullkomligt säkert, att åtminstone ständerna vid Örehro riksdag icke togo denna omständighet i ringaste öfvervägande när fråga var att välja honom till tronföljare. Under sin regering lyckades Carl Johan vinna många varma beundrare och bland dessa många män af lassisk bildning, men som icke desto mindre icke ansågo det utgöra något hinder för hans storhet att han saknade klassisk bildning. Han hade ock många vedersakare, men äfven på dessas sida har man aldrig hört den ringaste anklagelse framställas mot honom derföre, att han tilläfventyrs saknat klassisk bildning. Häraf lärer man kunna draga den siutsatsen, att det åf alla partier anses fullkomligt likgiltigt, huruvida statens chef eger eller icke eger klassisk bildning. å Går man till konungens statsråd, så torde man. utan att dermed säga någonting sårande, kunna med skäl påstå, att denna höga embetsmannakår icke i någon utmärktare grad representerar den klassiska bildningen. Åtskilliga af statsrådets ledamöter hafva varit militärer och besitta såsom sådar den bildning, som vinnes på Carlberg och Marieberg, men håfva icke studerat Cicero. Andra ledamöter hafva gått den civila banan och således inhemtat de klassiska studier, som erfordras till hofrättsexamen: men i fall vi verkligen lefde så att säga i ett klassiskt samhälle, så vore detta måhända alltför litet klåssicitet på samhällets höjder. Endast ecklesiastikministern kan anses såsom strängt taget en klassiskt bildad man, men detta förhållande har endast på senare tider egt rum. Förut användes civila; til och med militära personer på denna plats, och all männa opinionen är, att ärendena icke desto mindre hade sin gång. Man kan således med skäl säga, ati -egeringen, som likväl bland annat bestämmer läse: rdningen vid elementarläroverket och den plats de lassiska språken der skola intaga, sjelf icke af nå: zon slags nödvändighet är klassiskt bildad, och, hvac än mera är, att ingen menniska bryr sig det ringaste om, huruvida den är så eller icke. Man torde icke heller kunna påstå. att vår representation är i egentlig mening klassisk. Om man ät ven på bondeståndets bänkar undantagsvis finner nå zon klassisk bildning, så tager visst det hedervärd: ståndet icke illa, om man kallar det oklassiskt; och stort annat lärer väl icke kunna sägas om borgareståndet, om äfven en och annan hofrättsexamens klas siska studier der förstuckit sig. Hvad ridderskape: och adeln beträffar, så finnes inom det ståndet vis serligen klassisk bildning; men fråga torde vara, on ej den mesta klassiciteten står att finna utanpå rid darhuset, i den vakra latinska inskriptionen man de; läser. Jag tror icke att man kan med skäl tillerkän ua: majoriteten inom riddarhuset någon klassisk bild ning. Återstår således presteståndet, såsom det pa preference klassiska ståndet. Men hvilka stora sake: man än tillskrifvit studiet af de gamla språken; ick: iärer man kunna tillerkänna dem förmågan att vid ev votering göra minoriteten till majoritet; och det ä således alldeles gifvet, att vår representation verkli gen icke kan anses såsom någon klassiskt bildad kår Det oaktadt eger denna kår, tillsammans med den ifvenledes, såsom man sett, oklassiska regeringen, ati stifta lagar, att bestämma om religion, undervisning med ett ord om landets alla både andliga och maveriella intressen; och hvad värre är; man har, un der alla befogade och obefogade anmärkningar mo vår representation, ännu aldrig hört någon mennisk: ens sätta i fråga dess inkompetens på den grund son här blifvit antydd. Så tänker man om klassicitete; utanför skolan, under det vi inom skolan strida, såsom det gällde samhällets väl eller ve, derom huruvid: latinets läsande skall börjas i 3:e eller 4:e klassen! Går man till domarekåren, så torde det finnas inon vårt land ganska få jurister, som läst romerska la gen, om de än samtlige läst Cornelius Nepos. Mer att deras kännedom af latinet skulle vara dem: til någon nytta vid utöfningen af domarekallet, erkänne: hvarken af dem sjelfva, eller samhället eller allmänn: opinionen. Såsom juryman eger man, utan spår at klassisk bildning, att döma öfver medmenniskors lif: ära och gods med lika stor auktoritet som domaren Såsom kommunalman, såsom enskilt förtroendeinnehafvare, behöfver man vid många tillfällen fullt ut lik: mycken rättrådighet och lika mycken kännedom ai författnivgarne, som någonsin domaren på domarestolen. Allt sådant medgifves likväl utan klassisk bildning. Tror man att latinet skulle vara eller anses vara a! någon nytta för den praktiske läkaren eller apdtekaren, så kan derpå svaras, att svenska läkaresällskapet nyligen ingått till sundhetskollegium med framställning .derom, att pharmakopåen skulle utgifvas på svenska, äfvensom det förslag varit äfvenväl nära att antagas, att recepterna likaledes skulle skrifvas. på svenska, Inom de sköna konsternas område finner man föga eller ingen klassisk bildning. Man tillåter sig blifva en utmärkt musikus, målare, skulptör, likasom äfven utmärkt konstkännare i alla dessa grenar, utan att ega någon klassisk bildning. Att man kan utan klassisk bildning avlägga jernvägar, elektriska telegrafer och andra dylika småsaker, beböfver icke ens nämnas. När man på detta sätt genomgår samhälIr i alla viktningar finner mån don klassiska. hild.