Aftonbladet – 26 november 1858, sida 3

MHÄASSISKA SLUUICIHNA, OCH SIMULAUC SUM TFAISTA HilR med. den anmärkning, att det är fåfängt spjerna emot udden och att de allmänna läroverken förfela sin betydelse för menskligheten och sambället, om de, i stället att på bästa möjliga sätt bearbeta nutidens bildningselementer, envisas att med förkärlek omfatta en förgången tids bildning. Den prakt.ska tillämpningen af allt detta i afseende på organisationen af elementarundervisningen skulle blifva, att ie gamla språken icke längre kunna anses såsom lämpliga bildningsmedel i skolorna, atan att de följaktligen hafva sin plats vid universitetet, vid sidan af den öfriga der idkade språkforskningen. — Språkbildningen vid elementarläroverker bör grundas på modersmålets och de moderna språ kens studium, förutsatt att man uti dessa får fullt skickliga lärare. Så mycket torde emellertid åtminstone tills vidare böra bibehållas af latinet och grekiskan, som nätt och jemt kunde anses erforderligt såsom inledning till terminologien. Sammaunskrefves lär böcker med särskilt afseende på detta rent praktiska ändamål, skulle kursen blifva så kort och forIra så liten tid i skolan, att det knappt skulle löna mödan att använda dispenssystemet. Man skulle ock utan rågon olägenhet kunna förlägga detta studium vemligen lågt ner i skolan. Men vill man att de samla språken fortfarande skola bibehålla sin hittils varande rol såsom hufvudsakliga läroämnen i skolan, då ville tal. hafva deras om ej uteslutande, dock hufvudsakligaste studium föri-gdt till klasserna öfver den 6:te, och hvilka då egentligen skulle anses så som klassiska och filosofiska, under det reslbildningen väsentligen afslutades i de föregående, Man skullc genom en sådan anordning lätt kunna uppgöra eti schema, som .medgåfve åt de gamla språken fullt ut lika många lärotimmar :som de tör närvarande ägs (genom hela skolan räknadt); under det man, genon: att afskilja elementarstudierna i två särskilta grupper, skulle undvika alla de olägenheter, som nu upp stå genom hopandet af ett så stort antal läroämner på samma stadium af skolan. Rektor Frykstedt ville blött göra några ammärkningar mot ett och annat, som under diskussionen blifvit anfördt. Uti den skicklighet, med hvilken flera vid tillfället talat emot de klassiska studierna, synte: honom ligga ett bevis för dessa studiers nytta; ty de mäns bildning, hvilka bestridt denna nytta, hvilade. enligt deras eget erkännande, såsom man förnummii af deras föredrag, på klassisk grund. — Det hade blifvit sagdt, att få, som egnat sig åt språkstudier, utmärkt sig såsom sjelfständiga tänkare. Häremöt kunde invändas, att ingen utmärkt filosof funnits, som icke haft klassisk bildning, och i vårt land hade alla, som med allvar idkat filosofiens studium och : denna egenskap uppträdt såsom sjelfständiga tänkare. stält sig (alla utan undantag) på deras sida, hvilks yrka på de klassiska språkens studium vid elementarläroverken. Detta torde vara väl värdt att beakta, äfvensom den omständighet att man i det öfriga Europa icke är så böjd som många här i landet för att inskränka detta studium. I Tyskland läses latinet till och med i realskolorna. Man hade sagt att språkkunskap borde framför allt och nästan endast meddelas genom hörande. Men då den konst, hvilken företrädesvis fattas och njutes genom örat, likväl icke inläres genom blott hörande, utan man äfven. der vill, åt nybörjare til: och med, meddela teoretisk kunskap, så bör väl eu grundlig språkundervisning lika mycket meddelas genom grammatik, skrifning och läsning som genom hörande. Latinet hade af en talare blifvit framstäldt såsom ett i högsta måtto ofullkomligt språk, emedan dei saknar artikel, hjelpverber i aktiva konjugationern och ej med kasusändelser kan återgifva hvad de nyare språken uttrycka med prepositioner. Dock rorde bristen på artikel väl kunna ersättas genom pronomina, och att latinet: kan genom ändelser uttrycka sådant, hvartill de hyare språken nästan alltid måste begägna prepositioner och hjelpverber, syntes talaren icke böra anses som en brist i språket utan som en fullkomlighet. Den förändring man yrkar i elementarundervisningen är ganska genomgripande. Man vill inskränka de klassiska språkens studium ännu mer än som skett genom den senaste skolstadgan, och man vill i stället införa vid skolorna ett mera omfattande studium af naturvetenskaperna. Talaren tviflade på att denna förändring i elementarbildningen är nyttig Ty de humanistiska studierna äro de egentligen bil dande. Menniskan lär genom ,dem att känna sig sjelf. Och den inre verlden bör. menniskan lik: mycket lära känna som den yttre. Känn dig :sjelt är en gammal sats, som man nu ville omvända och göra det till regel, att man bör lära känna allt uton sig sjelf. Man ville genom den här yrkade elemen tarundervisningen vända bildningen, så att säga, all: för mycket utät, bringa menniskorna att rikta upp märksamheten blott på det yttre, förbiseende utvecklingen af menniskans inre verld. Man har sagt, att läsningen af de klassiska för fattarne skulle vara skadlig för den sedliga uppfostran. Detta ansåg talaren, för sin del, icke var: förhållandet, då genom religionsundervisningen och äfven genom den historiska kunskap, som meddelas lärjungarnes uppmärksamhet måste blifva fästad der på, att Roms och Greklands klassiska författare ickt kommit i åtnjutande af kristendomens ljus. Det mo raliskt oriktiga hos dem ansåg han derföre ej kunn; dlifva af skadligt inflytande. Naturvetenskaperna: studium kunde snarare leda till oriktiga begrepp i edligt afseende. Sedan de gamla språkens studium genom senast skolstadgan blifvit inskränkt; läses latinet från oci med tredje klassen och grekiskan från och med fjerdt I 3:dje, 4 de och 5:te klasserna läses i latinet förs en liten chrestomathie och sedan en del. af Corneliu: Cesar och Ovidius; i grekiskan en chbrestomathit något i Xenophons Anabasis samt ett, af evangelier na, och talaren ansåg att lärjungarne hafva störr: nytta af de timmar, hvilka så användas, än om d på dessa timmar: skulle läsa naturvetenskap. Det -hade här äfven blifvit sagdt, att många yng ingar blifva tröga i sina studier vid de offentlig: äroverken, sådana dessa nu äro. Detta vore ej ta!arens erfarenhet. Endast deaf naturen minst be zåfvade lärjungarne anse läsningen af de gamla språken sådan, som en. talaren benämde den, nemligei en tortyr. . De allraflesta hade han, under de 25 å: han varit anstäld vid elementarläroverket, funnit vars mycket roade af att efter inhemtandet af en fegel iatinska -grammatikan använda den på gifna exem pel. Äfven hade han funnit att främmande språks grammatik i allmänhet roade ynglingar mer än mo dersmålets, och förmodade han att denna omständig het -chade någon analogi dermed; att man hellre vil dissekera en annan kropp än sin egen. Innan-den senaste förändringen vid elementarläro. verken infördes, hade i Stockholm funnits 2:ne högr: iärdomsskolor och 2:ne högre apologistskolor, och ehuru de klassiska språken då lästes vida grundli gare än nu och inga dispenser medgåfvos, så hunn: dock lärjungarne i lärdomsskolorna lika långt i de lefvande:. språken som lärjungarne vid apologist skolorna. a Ingen grundlig grammatikalisk kunskap i de nyar: språken vinnes utan de klassiska språkens studiun. Nästan hvartenda ord i de nyare språken, hvilka i sigshafva något romerskt element, får en egen historia, en mycket lefvande betydelse genom studiet a! le klassiska. Det vore talarens erfarenhet, att allu lärjungar, som läst klassiska språk; vinna en större säkerhet än: andra i kännedomen af de modern: språkena såväl etymologi som syntax, samt äfven i ordens olika Betydelse, Man borde ej heller glömma den omständigheten, att romarne varit en verldsröfrande nation och att deras biildning under månsa århundraden varit af stor betydelse för hela den siviliserade verlden, z MEMENTO SAMTALA AOL mL 9 mn mv Fe