Aftonbladet – 25 november 1858, sida 1

STOCKHOLM den 25 Nov. a Man frågar ofta hånfullt från den konservativa sidan, hvar de män finnas, som inom styrelsen skulle värdigt kunna representera de mera liberala åsigterna, och man har äfven un der de senaste veckornas strider inom. hufvudstaden rörande valordningsfrågan Hört i enskilta diskussioner framkastas tvifyelsmål, huruvida personer skulle kunna finnas, somegde både vilja och förmåga att värdigt representera den stora, liberalt sinnade majoriteten bland hufvudstadens valberättigade invånare, när dessa ville lemna åsido alla skrå-, klassoch kotteriintressen och endast taga i betraktande de politiska insigterna, det omfattande intresse för allmänna angelägenheter, den fördomsfrihet och karaktersfasthet, som : kunde vara att -påräkna hos de blifvande representanterna. Dylika tvifvel och de ständigt återkommande klagomålen öfver bristen på kapaciteter inom styrelsesferen innebära de skarpaste anklagelser imot hela det uti vårt land rådande Bystemet. Om icke vår s. k. fölkrepresentation ginge ut på småaktig och egoistisk klasssöndring och på en ständig: kamp mellan stridiga kastoch -yrkesintressen :med åsidosättande af det allmännas, omicke den politiska sjelfskrifvenheten banåde vägen för äfven de obetydligaste och inskränktaste junkrar till de viotigaste platser inom representationen och styrelsen, och om icke det låge i klar dag, att regeringen icke hyser något intresse för utvecklingen af en verklig konstitutionalism och ett politiskt Tif — så skulle man utan tvifvel icke behöfva söka med ljus och lykta efter politiska kapaciteter hos en nation, så rikt begåfvad och stående på så pass hög bildningsgrad som den svenska, a Synnerligen . intressant och upplysande i detta fall är att iakttaga, huru det macchiavellistiska system och den skenkonstitutionalism, som på den sehåste tiden varit. rådande i Preussen, der häft den verkan, att, då nu plötsligen ett omslag inträffat i liberal riktning. man har svårt att finna ett tillräckligt äntal kapaciteter, som äro redo att uppträda på den politiska vädjobanan. Vi anföra: hvad WNationalzeitung i Berlin i ett med dagens post hitkommet nummer derom yttrar: Zz Det är en ganska, betecknande klagan vi höra från de mest olika håll och för hvilken man fordrar att vi skola veta bot — klagan öfver bristen på kandidater för representanternas hus. Efter 10 års: parlamentarism. är det i intelligensens stat förenadt med största svårighet att få reda på ett tillräckligt antal lämpliga , personer, ja man står på måns ga ställen mera rådlös nu. än vid första prors vet 1848. Då funnho en mängd betydande män hastigt sin plats under de uppskakade förhållandena, och i trots af splittringen mellan Berlin och Frankfurt a. M.; håde redan kammaren af Februari 1849 både bland högern och venstern en sådän mängd kapadites ter, att sedermera icke på långt närnågot dermed jemförligt förekommit. Ingenting vittnar starkare emot det. sedermera följda systemet, än det faktum, att till denna dag intet enda namn af någon. glans kunnat öka antalet af dem, som, då funnos. Det herrskar på många håll en ängslig: fruke tan att väcka någon erinran om nämde period och en böjelse att hellre uppsöka nya män, som icke -varit invecklade i partibemödanden, som icke kunna åter lefva upp i-sin dåvarande form. Men hvarifrån skola de tägas? Äfven den liberala centern och det konservativa partiet hafva knappast märkbart utvidgat kretsen af sina celebriteter.: Det är alltid samma deviser och samma banårförareg och då högern alltjemt tillväxte;j så medförde den nyvärfvade kontingenten likväl ingenting annat än en förstärkning i röstetalet vid de på förhand bestämda omröstningarne. z Den förbannelse, som låg öfver vår parlåmentarism, höll hela vårt statslif i bojor. Hvar och en, som ville hastigt stiga inom embetsmannaståndet, smög och böjde sig vanligen efter de rådande åsigterna. Äfven sjelfständiga personer funnos, men de brukade hålla sig så stilla som möjligt och inom sitt eget kalls inskränktaste krets. Klagan att vårt utrikesdepartement står 1 öfvergifvet tillstånd, och att de vakanta sändebudsposterna knappast . kunna -besättas, är icke den:endas Det behöfs öfverallt sol för att framlocka och utveckla sträfsamma krafter. Icke blott inöra embetsmannaståndet kufvades de af de nya disciplinärlagarne; äfven derutom fanns.det ingenstädes ljus, luft och utrymme inom polisstatens strängt afslutade system. Derföre hafva vi oupphörligen blifvit allt fattigare och fattigare. Då det nu till en början är fråga om att på möjligast bästa sätt fylla platserna i kammaren, så. råda vi de. ängsliga att icke ötverdrifva sina farhågor och att ånyo på arenan NN NE JA NA mer än. jordisk renhet. Som det ej i rummet Oo 2 3 KR rig lg aid sn ERSATT i E-NR