Aftonbladet – 25 november 1858, sida 1

mer än. jordisk renhet. Som det ej i rummet fanns någon stol eller softa der Mikael kunde nedlägga sin börda, nedsatte han sig med densamma på en bönpall. ., Då han upplyftade-nunnans arm, som nedfallit utför sidan, och fattade hennes hand, hvars, vackra form ovilkorligen fästade hans uppmärksamhet, blef. han varse på hennes ena finger en ring, som öppnat sig. Med en pietetisk känsla af vördnad lutade han sig fram för att tillsluta den, då han varseblef på inre sidan af den. öppnade skifvan ett vapen af emalj, som han vid närmare betraktande. igenkände vara Wasavapnet, En helig rysning genombäfvade honom; en aning fattade hans själ; blodet stockade sig. kring hans -hjerta;: andedrägten. sammanpressades i hans bröst, och med-skälfvande läppar framstammade han nästan ljudlöst, i det han lutade sitt ansigte mot det. stannade , hjertat: Moder! Det var som hade detta ord verkat med magisk kraft, ty i detsamma slog den nyss lifiösa upp sina ögon med utropet: Son bh Hvad: är :detta? utropade den andra nunnan, som i detsamma kom tillbaka: och häftigt ilade fram för att rycka klostersystern ur Mikaels armar. : Håll! utbrast denna med en rörelse af afgörande motstånd. Serafia, nemta dig! Dina sinnen äro före virrade af de fasor som öfvergått oss. Nej! sade systern Serafia och omfattade Mikael med en lejoninnas styrka. Detta ögonblick har himlen gifvit mig, och ingen menniska skall slita dess fröjd ifrån mig. Du yrar, syster Serafia; .en villa bedrager digt 4 Guds Son skulle då bedraga mig? Nej, Guduna, han är mild och barmhertig, han öppnar våra ögon, men han, förvillar dem icke. Se, se! fortfor Serafia och visade först på taflan i väggen, som förestälde Kristus och synderskan, och sedan på Mikael. nÄr väl likheten emellan dem ett bländverk, en-tom inbillning ? Guduna, som verkligen fann likheten oförneklig, sade med stilla värdighet: :