Aftonbladet – 24 november 1858, sida 2

SEAN ONS Ro de te RON EN era RR RENA ARR komma en lugnare sinnesstämning bland massorna, då en sabel bakifrån blixtrade honom öfver hufvudet, Sjelf obekant med faran, föll den alla de vilda hoparne, till hvilka han satt vänd och hvilkas uppmärksamhet genom hans tal var riktad mot honom, i ögonen utan att en arm höjde sig till häns försvar eller en mun öppnades till hans varning, eller någon annan känsla tycktes lifva dem än en stum afbidan på dådets utgång, då i det afgörande ögonblicket ett skott fälde den beväpnade armen och räddade hjeltens dagar. Detta verkade på hoparne som ett under af himlen. De trodde sig ha sett ett helgons hand nedsträckt ur skyn att hämnas ett våld på deras fältherre. En timma, ännu en timma åt svenskarne! Hell vår fältherre! En timma åtsvenskarne!y skallade det från alla sidor. Ära åt polska soldaten! Intet röfvartåg mera! Ärlig stridb ropade Czarnecki, blottande sitt hufvud. Men under det han sålunda tycktes glömma sig sjelf för det allmänna intresset, hade han dock uppmärksamhet öfrig för hvad tacksamheten kräfde. Han hade icke förr genom det räddande skottet blifvit underrättad om sin fara, innan han sökte hvarifrån det kommit, och då han fann Mikael tätt bredvid sig, förstod han att det var från honom. Så fort han besvarat massornas helsningsrop, lutade han sig ned och, hviskade honom i örat: Yngling, hvad du gjort Polen vill jag återgälda på dina landsmän. la till befälhafvaren i staden och bed honom ej förhala tiden! Men skicka dessförinnan din kamrat hit att jag må få ge äfven honom ett uppdrag. Mikael vinkade Georg och hastade derpå att uppfylla sitt ärende, ET Till Georg sade Czarnecki: lla till konung Johan Casimir och säg honom hvad ni sett, samt att jag icke svarar för utgången, om