och erfarenhet förvärfvade samt i hufvudsaklig mår af medfödda lyckliga naturanlag beroende skicklig het att tillämpa vetenskapen, att praktiskt använd: den på lefvande menniskoorganismen,, — en skick lighet oumbärlig, då man å ena sidan afser detta lä rosåtes. universella bestämmelse och å den andra des egenskap af en bildningsanstalt för praktiska embets mån, en skicklighet, hvars frånvaro, der den bor finnas, mera än allt annat synes hafva fört till tan ken först på en kirurgi k specialskolas inrättande hufvudstaden och sedan till samma undervisningsan stalts föreslagna förvandling. till n medikokirurgisk akademi. Härförutan måste en fulltygad skicklighe äfven i det senare af ifrå. avarande professionsämnen, nemligen obstetriken, räknas som en oundgäng lig fordran. En sådan man tror sig consistorium academicum hafva funnit i doktor Bruzelius. Detta omdöme grundar konsistorium på doktorns ådagalagda och vid förslagstillfället afsedda förtjenster just med hänseende till den lärostol, som nu skall tillsättas. Alltsedan år 1824 har Bruzelius varit anstäld såsom lärare här vid universitetet, dock utan lön, nemligen först som botanices docens, samt sedan år 1829 såsom lärare i Ars Obstetricia, efter att hafva utgifvit och prsidendo försvarat sin dispatation för medicinska doktorsgraden: Om en förlossning, fullkomligt hindrad genom en benväxt; år 1831 blef han kirurgie magister, samma år artis obstetricie e. o. adjunkt på grund af redan då väl vitsordadt nit och skicklighet i lärarekonstens utöfning; har alltsedan 1835 bestridt undervisningen vid institutum clinicum härstädes, hvilken undervisning nu åligger honom i egenskap af samma instituts ordinarie direktör; har på särskilta tider under åren 1839, 1840, 1842 och 1843 förestått artis obstetricie-professionen, dermed han ännu fortfar; tjenstgör alltsedan 1835 som förste la sarettsläkare, derunder han erhållit de mest smickrande loford af lasarettets direktion; och hafva de årsberättelser, han i sistnämde egenskap till kongl. sundhetskollegium afgifvit, blifvit lofordade för de kunskaper, det nit och den skicklighet, hvarom de vittna. Under sin långa praktiska verksamhet har doktor Bruzelius förvärfvat sig ett utmärkt namn företrädesvis som kirurg och accoucheur, hvarpå många faktiska intyg dagligen vandra lefvande och tacksamma omkring i stad och land. Detta utmärkta namn är det eonsistorii academici pligt att erkänna och värdera, och konsistorium kan icke annat än, alla de bestridanden oaktadt, som klaganderne och äfven Bruzelii tredje medsökande trott sig tillständigt framkasta, anse en utmärkt praktisk skicklighet vara ett resultat af grundliga kunskaper samt dertill af en genom öfning utbildad medfödd fallenhet, — hvilket i allmänhet gäller icke blott om det medicinska, utan äfven om andra vetenskapsfält. Klaganderna framhafva synnerligen den omständighet, att doktor Bruzelius icke såsom författare i sin vetenskap gjort sig särskilt känd, och äfven är anmärkt att han icke har aflagt disputationsspecimen för den nu sökta sysslan. Det bör dock icke vara klaganderna, såsom academici, obekant, att kanslersbrefvet den 4 Oktober 1743, jemfördt med kanslersbrefvet den 16 Mars 1744, bestämmer trenne sätt för en sökande att göra sig kompetent till en profession, nemligen antingen genom uppteende af lärda och berömliga mäns bevis om sin skicklighet, eller ock genom ett inför konsistorium aflagdt disputationsspecimen, eller slutligen genom berömliga böckers utarbetande i den till sysslan hörande science. Dr Bruzelius har presterat de mest hedrande vittnesbörd af tvenne för vårt lärosäte så oförgätliga män, som Florman och Liljewalch. — Att vilja söka kasta skugga på dessa män och deras embetsåtgärder (såvida genom ett i den ene klagandens besvärsskrift förekommande mörkt uttryck sådant åsyftas), är, efter konsistorii underd. förmenande, ingalunda värdigt. Till nämde vitsord har dr Bruzelius nu vid sin underd., härhos följande förklaring fogat ett tredje, meddeladt innevarande år af professorn Schönbeck. Konsistorium är i tillfälle att sjelft bekräfta, det dr Bruzelius rättfärdigat de af nämde berömlige män utfärdade bevis, på ett sätt, hvilket stadgar hans välförtjenta rykte, och hvad särskilt Ars Obstetricia beträffar, hafva dessa bevis erhållit en hög stadfästelse dymedelst att E. K. M:t i nåder utnämt bemälte doktor till föreståndare för barnmorskeundervisningen i Lunds stift. Vidkommande specimina genom disputationsprof eller andra skrifter, bör konsistorium i underd. här upprepa, hvad handlingarne utvisa, det ingen af klaganderna aflagt sådant dissertationsspecimen för den nu sökta professionen, ingen af dem utgifvit någon skrift i Ars Obstetricia, och e. 0. professorn Loven icke heller i kirurgi; äfvensom det icke torde böra oanmärkt lemnas, att flera af konsistorii academici närvarande ledamöter icke aflagt disputationsspecimina för de professioner, som af dem innehafvas. Äfven i äldre tider ansågs, der högre meriter förefunnos, dissertationsspecimen ingalunda oundgängligt för erhållandet af professioner vid universitetet; såsom exempel hvarpå må nämnas en Sven Bring (sedermera Lagerbring), hvilken år 1842 blef utnämd till historiarum professor, utan att någonsin hafva aflagt något akademiskt specimen i den vetenskapen, — en Eberhard Rosån (sedermera Rosenblad), som ej heller utgifvit något disputationsspecimen, då han till professor utnämdes; en And. Johan Retzius, som år 1787 blef ordinarie professor, utan att hafva utgifvit mer än en enda akademisk disputation, och denna 13 år förut, nemligen 1774. Likväl hafva dessa trenne män med skäl blifvit räknade bland vårt universitets största prydnader. Speciminerandet genom disputation, ehvad det i andra händelser kan anses innebära, är ringa bevisande i ett fall, som detta, der den praktiska skickligheten i hufvudsaklig mån bör afses, ehuru medsökanderna här synas hafva velat gifva detta slags speciminerande en för stor vigt. Consistorium academicum vågar på alla dessa grunder i djupaste underdånighet göra sig förvissadt, att det underd. förslaget varder af E. K. M:t i nåder stadfästadt. Uppgiften, att h. h. prokansleren skulle gifvit sitt förord med den reservation att nämde förord motiverats af förbandenvarande ekonomiska, förhållanden, är likaledes emot sanningen, Vi meddela här h. h. biskop Thomanders memorial in extenso: Till intagande af den vid härvarande universitet lediga lärostolen i kirurgi och obstetrik har consistorium academicnm förordat docenten doktor Ask. Såsom handlingarnes utförlighet visar, har detta förslag varit en ömtålig fråga: — sinsemellan genska stridiga omdömen hafva burit skäl för sig, och det är vid sådant förevetande en pligt att söka närmare utreda saken, liksom en fördel att iske till de sökande befinna sig i förhållandet af större enskilta tacksamhetsförbindelsersej heller af större eller minAre enskilta missnöjesanledningar eller missförstånd. Emellan de särskilta medieinska vetenskaperna måste sambandet antagas vara så nära, att fakultetens nuvarande professorer, af hvilka ingendera är i kirurgi eller obstetrik anstäld, likväl böra kunna hvar för sig sjelfständigt oeh tillförlitligt bedöma sökandes insigter i dessa sistnämda kunskapsämnen. 1 afseende å sådana vetenskapliga omdömen, om tvilka fakulteten är enhällig, kan således å de icke sakkunniges sida ingen villrådighet ega rum. Men der dessa omdömen strida rakt emot hvarandra, äro omständigheterna betänkliga. Rörande det vetenskapliga värdet af de sökandes utgifna skrifter, äro med. fakultetens samtlige ledaNN