Aftonbladet – 23 november 1858, sida 2

sen, att i dessa skäls blotta omnämnande skulle i ligga något förnärmande eller förnedrande för dem, som voro af motsatt åsigt; att Svenska Tidningenhärigenom väckt så mycken harm eller att den, som omfattar nämde skäl, äfven gillar bvad Svenska Tidningen i öfrigt andragit. Det, som utan all fråga väckte största indignationen, var Svenska Tidningens försök att från rösträtt utestänga de s.k. fördettingarne. Nå väl! Denna kuriösa grundlagstolkning har, så vidt vi kunnat fatta, erbållit fullständig dementi i den kongl. resolutionen (ehuru K. M:t icke på administrativ väg kommer att härom besluta). Ett annat försök att förvandla den slutna voteringen till en öppen lärer icke heller kunna annat än ogillas från alla håll m. m. m. m. Att det oaktadt vilja på den misshagliga regeringsåtgärden kasta all den ovilja, som motståndaren inom pressen ådragit sig, synes oss icke vara fair play, om det också vid första påseendet kunde betraktas såsom fördelaktigt för Aftonbladets partisyften. Naturligtvis har Svenska Tidningen genast begagnat sig af det gjorda anbudet och sökt identifiera sin sak med regeringens, likasom hon förut velat i grundlagen finna ett stöd för den moraliska rangordningsskala, som hon funnit för godt att uppställa. Denna Svenska Tidningens partimanöver är i.vår tanke lika klandervärd, och vi anse oss böra, till den verkan det kan förmå, protestera mot bådadera. Om det onekligen vore en viast för Svenska Tidningen att saken blefve så betraktad som hon önskar, förmå vi dock icke finna, hvad fördel Aftonbladet skulle kunna hafva deraf. Men detta öfverlemna vi åt det sjelf att öfverväga; vi tillåta oss endast en ödmjuk hemställan till våra båda kolleger, om det längre är på sin plats att fortsätta det hittills följda agitationssystemet, hvilket för den ena slagit så illa ut och för den andra svärligen vidare kan medföra några betydligare fördelar. Medan de båda kämpa mot och förkättra hvarandra, kan ju möjligen klassintresset i tysthet lyckas värfva allt flera anhängare, och det hufvudsakliga, som redan vunnits, således åter gå förloradt. Förtjenade det icke att undersökas, om verkligen vid en billig graderad skala resultatet skulle blifva betydligt annorlunda än med lika rösträtt? Det är sannt, man har frångått en grundsats; men återstår väl något annat. såsom sakerna nu gestalta sig? Vifrukta väl att våra ord skola förklinga i stormen, men 1å då nöja oss med vår goda vilja.n Det är ett nöje för oss att möta en motståndare, som uppträder med en sådan humanitet och med en frisnthet och fördomsfrihet i åsigter, som vi nåste på det lifligaste erkänna, om vi också icke kunna dela den starka optimism, som utgör ett grunddrag i hans väsen. Man jemföre denna polemiska uppsats med de af löjligt öfversitteri och grofva tillmälen uppfylda, men på allt annat blottade utgjutelserna i en viss annan tidning, som så ofta vill ge sig min af att vara halfofficiel. (man erinre sig t. ex. blott de upprepade hotelserna om vägrad sanktion, i fall Stockholms valberättigare invånare icke beqvämade sig till att med uppoffrande af sia åsigter rätta sig efter det bladets orakelspråk.) Posttidningen har fullkomligt orätt, om hon betraktar vårt bestämda uppträdande mot det ifrågavarande regeringsbeslutet såsom en partimanöver. Det är icke för att gagna några partisyften som vi ur liberal och konstitutiohel synpunkt granskat och ogillat resolutionen, utan derföre att vi anse det vara af vigt att landet får reda -på de politiska tendenser, som göra sig gällande inom regeringen, och icke öfverlemnar sig åt några illusioner i afseende på det stöd och de sympatier man för de stora reformernas sak hos henne. kan påräkna, ty erfarenheten har visat, att ingenting verkar så skadligt och nedtryckande som just dylika ogrundade illusioner. Vidtager regeringen någon enstaka liberal åtgärd, så äro vi mer än villiga att lofordande erkänna detta, men äro också lika redo att ifsin behöriga dager ställa hvad som synes oss vittna om fientlighet mot folkfriheten, politisk skuggrädsla samt lust att utan all nödvändighet och endast för att hålla uppe en mindre liberal princip söka inskränka den avtonomi och sjelfstyrelse, hvartill grundlagen i ett eller annat, fall lemnat vägen öppen. Vi anse det för en betydlig fördel,, att man . ser sakerna sådana de äro och att man vet hvad man kan ha att vänta. Då Posttidningen betraktar detta uttalande från regeringens sida såsom en icke obetydlig inskränkning i skattepenningsprincipen, måste vi åter deri se en inskränkning i den rätt som grundlagen lemnat kommunerna att om lämpligaste grunden för sina valordningar öfverenskomma. Hvarföre kom detta tillkännagifvande från regeringens sida just nu, då det likväl redan länge varit bekant, att flera städer antagit omedelbara val med enkel röstberäkning? Var det först då man såg, att inga besynnerliga manövrerj från magistratens sida, inga oformligheter i behandlingen af frågan kunde lyckas att åt den graderade skalan förskaffa de allra ringaste sympatier, som man ansåg nödigt förklara att denna af de valberättigade i hufvudstaden skydda och i intet annat land brukliga graderade skala vore det högsta, hvartill de liberala förboppningarne kunde få scträcka so? Är dot icke troligt