Aftonbladet – 23 november 1858, sida 2

jag att lägga märke till det intryck min frånvaro skall göra på det enda hjerta, jag önskar måtte sakna mig. Lofvar du mig det? Jag ärnar icke medfölja. Du är inbjuden. : Men jag har länge märkt att min onkel endast för min skull uppehåller sig här, och et är tid att icke vidare missbruka hans godet.n Du har icke förr tänkt derpå ? Jag medger det. Men då det nu kommit derhän, är det min pligt att icke låta det stanna vid blotta tankan., Ingeborg drog: en suck, Maria nedqväfde en, och efter en omfamning åtskildes de. XXXL. Warschau. Af alla de förluster, Johan Casimir lidit, var ingen bonom smärtsammare och mera påkostande än förlusten af Warschau, denna perla bland Polens städer, denna medelpunkt för dess bildning, dess rikedom och lyx, denna älskningsplats, som af hans far blifvit utsedd till hans och hans efterkommandes residens, och hvilken hans (Johan Casimirs) gemål med sin kungliga frikostighet och estetiska smak prydt och riktat med så många konstens alster; Warschau, säga Vi, var ett stycke ryckt ur hans Kjerta, hvaraf det blödande såret spred sin smärta äfven till hans maka. Dess återvinnande var hans förhoppningars ständiga mål. I den svaghet, hvari tåget till Jaroslaw och de dyrköpta segrarne vid Sandomir och San bringat Karl Gustaf, trodde han sig se en underpant för hoppets uppfyllande. — Också afbidade han endast det ögonblick, då Karl Gustaf, vänd åt ett annat håll, skulle lemna hoaom, i säkerhet för dessa oförväntade öfverfall, hvarmed han så ofta tillryckt sig segern. för att med all makt vända sig mot den älskade staden. Detta hade icke förr inträffat innan han befallde Witepiski att med hundratusen man försöka dess återtagande: I flera veckor hade dessa försökt sina kraf