Aftonbladet – 20 november 1858, sida 3

lektorsbefattningen framför akademiskt lärda utan lärareerfarenhet, om nemligen hos de förre det för sysslans skötande nödiga kunskapsmått verkligen finnes, Härigenom skulle insigtsfulla män föranledas att söka äfven de !ägre lärarebefattningarne, förvissade om att de i sinom tid skulle komma att befordras till de högre. Härigenom skulle insigter och kunskaper komma att finnas äfven, bland adjunkter och kolleger, samt pedagogisk erfarenhet äfven bland lektorer. Härigenom skulle den bittraste pröfning gamla skolmän hafva att genomgå, nemligen att se sig förbigångna af och sedermera under åratal underordnade snälla, ofta en smula bhögfärdiga ynglingar, i allmänhet komma att uteblifva. Allt detta vill elementarläroverkens sanna båtnad. Vi tro att den nya sköllagen, rätt tolkad, i likhet med den gamla, tillåter och föreskrifser ett sådant på en gång klokt och rättvist ifseende på skolmeriter äfven vid lektorstjensters tillsättning. Redan 60 8 i stadgan gör det omöjligt att ill lektorstjenst lagligen befordra en person, om alldeles saknar skolmeriter, han -må vara ör lärdom hur högt vitsordad som helst. ligt denna 8 skall nemligen en sökande till äraresyssla vid elementarläroverk, bland anvat, ?hafva förvärfvat någon öfning och erarenhet i lärarekallet?, samt utmärka sig ör det allvar och den stadga i karaktären samt foglighet i lynnet, att han må kunna :illvinna sig lärjungarnes aktning och tillgifvenhet?; hvilket naturligtvis endast genom tjenstgöring vid läroverk kan ådagaläggas. I skolstadgans 62 erkinnes att under tjenstzöring vid skolverket sådan skicklighet och :ärdom kan förvärfvas, som är fullt jemför:ig med den af universitetet vitsordade, äfven lå fråga är om lektorstjenst. Denna sanning påaktas i allmänhet föga. En person, som iyss erhållit laudatur i filosofiska kandidatxamen, föredrages i allmänhet en annan, som för 6 å 8 år sedan erhöll t. ex. cum laude ipprobatur, äfven om denne sedermera under tiden såsom vikarierande lektor undervisat i samma ämne och sålunda väl borde antagas hafva förvärfvat ett fullt jemförligt kunskapsmått. 1 69 8 föreskrifves, att vid lärares utnämning i främsta rummet afseende bir fästas på skicklighet och nit att undervisa, såvida de stödjas af tillräckliga kunskaper?. Nit att unlervisa kan omöjligen utrönas på annat sätt in genom tjenstgöring. Skicklighet att undervisa kan ej heller med full säkerhet -på nnan väg utrönas; ty ett är att utbreda sin lärdom några timmar i ett s. k. praktiskt prof. ett annat är att under åratal visa sig ega den fasta och grundliga insigt i lararekallet, som städse framkallar goda, varaktiga resultater. Den gamla skollagen uttalade derföre uttryckligen den sanningen, att tjenstgöring vid läroverk städse förblifver det säkraste sättet att ätröna en sökandes skicklighet?. Samma mening talar äfven nya skolstadgan i samma f om tökandes kända föregående tjenstgöring. Sannt är, att i samma 8 förekomma orden: vid lektorats tillsättning bör särdeles afseende göras på sökandes lärdomsförtjenster?; mer der är ingalunda föreskrifvet, att absolut afseende skall fästas härå; tvärtom tillägges genast, att dessa ej gifva företrädesrätt, med mindre de äro åtföljda af alla öfrig. egenskaper, som. hos lärare erfordras?. Bland dessa kan, såsom vi ofvan visat, nitet endast och skiekligheten att undervisa sökrastgenom tjenstgöring ådagaläggas. Vi. äro sålunda fullt öfvertygade derom, att vid den nya skolstadgans affattande ingen afsigt gjort sig gällande att stinga vägen till befordran inom yrket. för dugliga och erfarna :kolmäny;: utan att de befordringsgrunder, vi ofvan framställt såsom de rättvisaste, klokaste och med afseende på elementarläroverkens bästa mest fördelaktiga, äro med den gällande mln lata mans Sr llk tra RR TNA AO