Aftonbladet – 19 november 1858, sida 3

demz fattade hon vid 52 års: ålder det beslut. att använda återstoden af sitt lif och sin förmögenhet dertill, att tillfredsställa sin länge närda hög för resor och att lära känna verldem — såsom hon sjelf. säger i företalet till fsin första resebeskrifning. Utan att låta hindra sig af något klandrande omdöme, följde hon. sin inre maring, och vann mera än hon hade hoppats. Sin första resa anträdde hon år 1842 öfver Egypten till Palestina; år 1845 reste hon öfver Köpenhamn till Island, besteg Hekla och återvände. öfver Skandinavien till Wien. Hennes tredje resa var en resa kring jorden och anträddes år 1846; den sträckte sig till det inre af Brasilien, till de vestra staterna af Sydamerika, till kinesiska kustlandet, Hindostan; hon återvände efter tre års förlopp genom Afghanistan, Persien och Mindre Asien till Triest.. Hennes fjerde resa, den andra resan omkring jorden, företog hon i motsatt riktning, nemligen öfver Godahoppsudden till. Sundaöarne; bereste det inre at Borneo och Sumatra och begaf sig, efter att i 11, år hafva uppehållit sig på denna arkipelag, öfver Nya Holland, de australiska öarne och Panamanäset till Nordamerika, hvarifrån hon åter, efter tre års frånvaro, anlände välbehållen till Hamburg år 1854. Sin femte och sista resa gjorde hon år 1856, vid 66 års ålder, till ön Madagascar, för att lära känna det inre af denna ö, men blef, efter att i början i hafva rönt ett vänskapligt emottagande, sedermera af den der regerande drottningen Ranavolo ansedd för en upprorsmakerska och spion, förföljdes på det bittraste samt. blef flera månader kringsläpad. såsom fånge i de sumpiga öknarne på ön, och inträffade derefter i Hamburg, angripen af Matariafeber och medförande fröet tili sin död Denna korta redogörelse för hennes resor torde vara tillräcklig för att visa denna qvinnas utomordentliga företagsamhet och mod. Hon bar formligen vederlagt fördomen om det andra könets svaghet och bevisat, hvilket oerhördt motstånd äfven en qvinnas kropp kan undantagsvis göra ännu isenare åren mot naturkrafternas våldsamhet. Ida Pfeiffer var i hvarje afseende en modern qvinlig karakter, men utan dessa blåstrumpe-egenskaper, som vidlåda våra moderna hjeltinnor och göra dem till föremål för välförtjent löje. Långt aflägsen från affekterad sinnessjuklighet och falsk Europatrötthet, fastbellre fullkomligen frisk till kropp och själ, fattad af ett varmt begär att med egna ögon lära känna den stora, höga naturen, samt verkligen vetgirig, förvärfvade hon sig först i mognare ålder detta förråd af nyttiga kunskaper, som ensamma göra en menniska skicklig till en förståndig uppfattning af naturens storhet och en sann och äkta njutning af densamma. Begåfvad med en sund uppfattningsoch omdömesförmåga och stålsatt med ett orubbligt, i ordets strängaste bemärkelse dödsföraktande mod, drog hon såsom en qvinlig soldat genom den vida verlden. Oböjligt fördragande de många fruktansvärda stormarne på hafvet, polarländernas köld och de tropiska sandöknarnes glöd, hunger, törst och månadslångt umbärande af ett skyddande tak, de tusenfaldiga farorna vid umgänget med vilda, råa folkstammar, med instinktartad lätthet sättande sig in i hundratals olika språk, framträngde bon, försedd med sin nödvändiga respackning och endast obetydliga penningetillgångar, dem hon förvärfvade genom försäljning af sina skrifter, sina raritetsoch naturaliesamlingar, i trakter, der, såsom i de ogästvänliga inre delarne af Borneo och Madagascar, ingen europå vågatl sätta sin fot, uppnådde ställen, dit förut endast väl utrustade expeditioner lyckats komma, och beträdde oförskräckt, endast åtföljd af några ur-invånare, de aflägsna, ensliga öar, hvilka få menskliga ögon ännu skådat. Hennes oförargliga qvinliga väsende afväpnade det mest fientliga uppsåt, den blodigaste mordlusta, hvilka hos många ociviliserade folkstammar bragt andra resande om lifvet. De af henne offentliggjorda resebeskrifningarne (vEtt Wiener-fruntimmers resa till det förlofvade landet, Resa till island och Skandinavien, Ett fruntimmers resa kring verlden m. fl.) hafva ett ingalunda underordnadt värde. Fastän saknande egna strängt vetenskapliga uppgifter, sakna de icke egenskapen att vara undervisande. Af en resebeskrifning vegära vi framförallt sanning och naturtrogen framställning af det sedda, endast sanningen; äfven den som helt och hållet saknar alla sirater, kan medföra en varaktig nytta. Ida Pfeiffer berättar enkelt, okonstladt och sannt; rennes iakttagelser äro sunda; återgifna rent objektift, utan förutfattad mening och utan poetisk brodering, hennes omdöme är riktigt, ! högst blygsamt, utan pretention och fritt från ) bristerna hos så många omtyckta manliga turister, som, efter fjorton dagars vistande i ett and och hos ett folk, skrifva eller snarare efter andra afskrifva omdömen om deras seder och bruk m. m. Dessa turister beskrifva tio gånger mera än de upplefvat; Ida Pfeiffer upplefde tio gånger mera än hon beskref, och hennes enkla dagböcker hafva verklighetens varaktiga värde. Hos Ida Pfeiffer bekräftade sig merän vanligt det gamla ordspråket: Lyckan står den djerfve bi,; hon hade lyckligen undkommit otaliga faror, och hennes stråt förde henne ofta likasom öfver sina föregångares grafvar på vägen till den kunskap hvilken hon vann; ty den välgörande naturen unnade sin modiga ninna en stilla död i hennes älskade fäderpestad, i kretsen af hennes anhöriga. I STERKISE EPESORA VIE ST TRE ST SLI SE