Aftonbladet – 19 november 1858, sida 2

Vi skulle taga för afgjordt att de K. M:ts rådgifvare, som tillstyrkt denna inkonstitutionella åtgärd, skulle vid en blifvande riksdag befordras till laga ansvar; och straff, såvida vi gjorde oss några illusioner om den s. k. konstitutionella ansvarigheten i vårt land, som i sjelfva verket ingenting annat är än ett större politiskt gyckelspel, liksom så mycket annat, som hos oss bär namn, heder och värdighet af konstitutionel rätt. Det skulle vara roligt, ifall det icke vore så ytterst bedröfligt och ömkligt, att se, huru regeringen troget följer Svenska Tidningen ifven deruti, att icke bli sin egen godtyckligt gifna förklaring af grandlagen trogen, utan, sedan hon hotat med den strängare tillämpning af förmögenhetsprincipen, som enligt nämda förklaring skulle vara af grundlagen atsedd, helt enkelt medgifver ett afvikande från densamma till den graderade röstskalan. En enhet, som grundlagen alls icke fordrat eller förutsatt, skall enligt regeringens vilja vinnas på det sätt, att de städer, som uttalat sig för en liberal röstberäkning, få sina önskningar och åsigter helt enkel undertryckta genom maktspråk, Att man valt just Örebro stads valordning såsom den, på hvilken man ville statuera ett exempel, oaktadt flera andra städer långt förut ingifvit valordningar, grundade på lika rösträtt, har förmodligen skett för demonstrations skull, ned särskilt afseende derpå, att Örebro. har ett berömdt namni vår konstitutionshistoria och i historien om våra nyaste politiska reformsträfvanden, och att man dermed liksom velat påpeka, att Örebroförslag och i allmänhet politiska reformförslag af mera genomgripande art och bygda på verkligt frisinnade grunder icke kunna ha att påräkna det rfingaste stöd af eller någon utsigt till framgång hos den nuvarande regimen. Att den frihetsfientliga regeringsåtgärden hufvudsakligen syftar till en dylik principiell demonstration i reformfrågan samt tillika särskilt och isynnerhet gäller hufyudstaden, kan man taga för afgjordt. Det innebär ju ett det allra löjligaste skrymteri att befara, att hela samhällsordhingen skulle vändas upp och ned derigenom att riksdagsmännen i Örebro, Halmstad, Helsingborg och några andra orter utsåges genom enkel rösträtt. Nej det politiska lif, som redan valordningsfrågans bebandling framkallat i hufvudstaden, har väckt betänkligheter och farhågor för, attimtresset kunde bli mycket lifligt i denna riktning vid och för blifvande riksdagsmannaval, och som man icke älskar politiskt lif och intresse, har man ansett sig böra draga försorg. attallt så mycket som möjligt skall drifvas tillbaka i de gamla hjulspåren. När magistratens godtyckliga manövrer emot förmodan strandat, har regeringen funnit tidpunkten lämplig att lösa den gordiska knuten genom maktfullkomlighetens Alexandersvärd. Återstår att se, huruvida hufvudstadens valberättigade invånare skola låta tvinga på sig en valordning, bygd på en princip, som de med en så sällspord enighet emellan alla klasser af valberättigade förkastat, en princip, till följd af hvilken makten lättast faller i når gra få högt skattandes händer och som sätte: en medborgares förnämsta pligt, vigt, värde uti att skatta. Vi tvifla icke, att Svenska Tidningen och hennes anhängare skola sjunga Te Deum öfver vunnen seger. Men segrar, som vinnas genom att medelst maktspråk undertrycka den allmänna meningen, äro betänkliga; de pläga understundom bära ganska bittra frukter för dem, som nämna sig segervinnare.