Aftonbladet – 19 november 1858, sida 2

låter icke detta sammansätta sig till en hel Hiad med stoff öfrigt till stora profetior för framtiden? Utan tvifvel, ers majestät. Godt! Och det är åt ert snille anförtrodt att dertill sammanställa dem. Jag ber er icke göra ert bästa, ty jag känner nu Erik Dalberg. Och Karl Gustaf slog honom vänligt på axeln. Med dessa loftalare öfver ers majestäts bragder blir all annan möda ringa. Mina bragder; men icke allena de ådagalagda, utan framtidens måste anspelas, föreSR I fullbordan ligger den omfattande storheten af mitt verk. Och deras ändamål, om ers majestät tillåter mig fråga? Ett underkufvadt Polen ! Ännu? sade Dalberg, men lade genast fingret på sin Mun. Annu och alltid! Ni väntade er icke detta efter den rättvisa erfarenheten lärt mig gifva åt edra en gång gjorda förutsägelser. Jag tillstår det. Och ni tror ännu icke på möjligheten deraf? Då ers majestät tycks läsa i mina tankar, anhåller jag att slippa nödgas uttala dem. En anhållan som icke kan beviljas. Jag kan icke hyckla. Just derföre måste ni tala. Jag är van att finna klokhetens och betänksamhetens ord på er tunga; och om jag än icke vill ställa mig dem till efterrättelse, är det mig ett nöje att emot, dem slipa udden af mina egna satsers vapen för att öfvertyga mig om deras skärpa. Hvad här ni emot saken? Omöjligheten att utföra den,ers majestät. Men då erfarenheten upplyst mig om polska folkets otillförlitlighet, lärer ni väl inse