Aftonbladet – 18 november 1858, sida 3

Om förlåtelse i fall jag misshagat ers majestät, men jag förstår icke bättre än tala rent språk, och derföre prisar jag de tider lyckligare, då landet vinner sådana minnesmärken efter sina regenter, som dem ers majestät omtalar, än då det belamras med en hel här per danter och förryckta lärde. Ni bör lära er att bätttre förstå lärdomens och konstens inflytande på lifvet. Hvart kommer man med materialier till ett verk utan en skapande ande, som förmår att sammanfoga dem till en hel, ändamålsenlig bild? Eller med ancra ord: utan det bildande snillets kraft att till en harmoniskt skön och till sin betydelse genomvigtig:form ordna hvad styrkan vet att skaffa och klokheten vinner, skulle dessa begge krafter endast vara verktyg åt förstörelsen, förödelsen och söndersplittringen. Och om de förras företräden kunna vi dessutom öfvertygas derigenom att dei oändligen ringare grad uppstå än de senare. Och konungen gick upp och började spatsera öfver golfvet för att i sina tankar uppsöka till hvem han skulle anförtto de festliga tillställningarne, Piötsligen stannade han och utropade, liksom fattad af en ingifvelse: Jag bar ju Dalberg ! Dalberg, Dalberg ! upprepade Gyllenstjerna. Ett fosterländskt snille med mångsidig bildning. I honom skall jag finna min man. Gyllenstjerna lemnade dessa konungens ord utan svar. Ni känner honom kanhända?, frågade konungem — ; Mina bekantskaper sträcka sig icke till Dalbergar. Så mycket värre för er. s Jag skall försöka att hålla mig skadeslös genom andra af en annan beskaftenhet, SEdra svar röja en viss obekantskap med förtjenster af en ganska utmörkt ordning.