En sommartur i Polen. å f BAYARD TAYLOR. En blick på Warsohau. Warschau den 17 Juni 1858. Innan vi lemnade Krakau, besökte vi monumentet till Kosciusk.s ära, en och en-half mil från staden. Det är en enkel jordkulle, sammanförd af polska folket till minne af tvenne hemisferers hjelte. De äro stolta öfver Sobieskis ryktbarhet, men de förvara Kosciuskos namn uti sina hjertan. Sannolikt var aldrig förr någon hedrad med ett sådant monument. Det uppfördes icke genom subskription och legdt arbete, utan är ett frivilligt verk af tusendetals händer. Gamla och unga, män och qvinnor, fattiga och rika, adelsmän och bönder framförde sina bördor af jord tilldess kullen höjde sig som ett landmärke för den lilla fria staten Krakau, så länge denna fria stat fanns till. Berättelsen om dess uppförande är verkligen rörande, och man kan ej se det utan att önska att det måtte ega bestånd för att berätta sin historia för aflägsna tidehvarf. När österrikiska regeringen beslöt att befästa Krakau, kunde den dominerande belägenhet, som kullen innehar, icke blifva förbisedd. Den är nu fullkomligt innesluten af en splitter ny befästning af tegel och jord, som dominerar dalen och Weichselns lopp för många mil.. I sjelfva midten af skansen höjer sig den märkvärdiga kullen, skådande vidt omkring öfver de bastionerade murarne. En stor cirkelrund stödjemur af tegel, tjugo fot hög, har blifvit uppförd kring kullens fot, så att den verkligen vunniti varaktighet, eburu mycket af dess egendomliga och. pittoreska utseende gått förloradt genom denna omgifning. Dess ursprungliga höjd måste hafva varit omkring 120 fot, med en diameter af 200 till 250 fot vid basen. Den är konisk till förmen och ganska brant; en dubbel gångstig leder i spiral till dess topp. En hop arbetare äro nu sysselsatta att jemna dess skrofliga yta och belägga den med en jemna och tjock torfbeklädnad. Detta synes icke utan fara, då den ringaste slintning på flera ställen skulle kasta dem hufvuÅdstupa ner från tjugo till trettio fots höjd då de hade endast stöd af sjelfva torfven eller af pinnar, dem de inslagit i marken. Den utsigt, som lik en panorama utbreder sig från spetsen, är oändligen vacker. Krakau låg framför oss, begrafvet i blomstrande lunder; Weichseln glänste och glittrade, der den i många krökningar slingrade sig genom de gröna ängarne; behagligt svällande kullar jemnade sig i norr emot polska slätterna, medan i söder bergskedjorna uppstaplade sig allt högre och högre öfver hvarardra, med sina mörka skogar, intilldess de töckniga Karpaterna krönte dem alla. Under oss låg Lobkow, det palats som beboddes af Esther, den sköna judinnan, hvilken älskades af Casimir den Store. Denna kärlek, så brottslig den än var, öppnade dock i Polen ett hem för den förtryckta stammen, och alltifrån den: tiden har landet varit det andra Judeen. I andra afseenden har likväl deras ställning icke förbättrats, ty en mera låg och smutsig race (kinesarne undantagna) kan icke väcka den resandes afsmak. Tusental af soldater manövrerade på Weichselns gröna fält, och hela kompanier af dem badade i floden. Krakau är nu genom jernväg förenadt med Warschau; men det var nödvändigt att färdas tillbaka samma väg vi kommit ända till Szozakowa. Sedan vi väntat en dryg timma på detta ställe, anlände en annan train, och inom tio minuter hade vi passerat den lilla floden Przemszå, som bildar gränsen till ryska Polen. På motsatta stranden ligger stationen Granitza, der man är underkastad ett uppehåll af tre timmar, på det de erforderliga formaliteterna för inträdet i Ryssland må blifva iakttagna. Först uppvisade vi våra pass, som blefvo tillbörligen examinerade och viserade; derefter undersöktes våra saker. Visiteringen var icke särdeles noggrann, med undantag af att tjenstemannen ref upp och bortkastade hvarenda liten bit af tidningspapper, hvaruti någonting var inveckladt. Våra böcker blefvo äfven lagda åsido, och allt, med upåantag af en tysk handbok för resande, togs i beslag. Vi erhöllo ett qvitto och tillsades, att vi åter skulle få underrättelse om dem på censorns embetsrum i Moskwa. Dessa böcker utgjordes af Krakaus Histora, en volym af Housebold Words,, Kobls S:t Petersburg och Henry Careys bref till presidenten Buchananx. Murrays handbok och ett tyskt verk, som jag höll på att läsa, voro instoppade i våra fickor och undkommo. Ehuru polska språket uteslutande talas på detta ställe, så förstodo dock tjenstemännen tyska, och vi funno dem artiga och förbindliga. Inga frågor af något slag framstäldes, Landet är en oafbruten slätt från gränsen till Warschau, ett afstånd af 200 eng. mil. Först färdas man genom en region af sand och tallskog, som påminner öm New-Jersey och Norra Carolina, derefter vidsträckta, till en del odlade fält; sedan betesmarker, tallskog och slutligen. odlad mark igen. Byarne utgöras af små kringspridda hopar af stugor med balmtak, liknande irländska kojor, med det undantag att de äro hvitrappade och ha ett nättare utseende. Detta utgör dock nästan en motsats till folket, som är mycket osnygt. Den vanliga, råa slaviska typen är här allmän — låg, fyrkantig panna, tjocka ögonbryn, höga kindknotor, bred näsa med stora näsborrar, och tjocka läppar. Med tillägget af en utskjutande mun skulle många ansigten EEE —— AK