Aftonbladet – 18 november 1858, sida 2

vänner som fiender. Knappast hade de förmärkt brytningen af det paktum, som lyckan från hans första uppträdande på Polens jord tycktes hafva upprättat med honom, innan de förre började vackla och de senare repa mod att öppet visa sin förbittring. Sådan är regenters lott! Liksom individen inom det enskilta lifvets förhållanden, måste äfven de underkastas erfarenheten af vänskapens opålitlighet och afundens vaksamhet; och om de bafva ett hjerta, måste smärtan deröfver vara så mycket bittrare, som på skalan af deras mera omfattande intressen alla förhållanden antaga förstorade dimensioner och de vackra exemplen af uppoffring utan egennytta, försakelse utan skryt och trofasthet utan lön så sällan hinna dem för att försona dem med mensklighetens svagheter. Förtörnad och bedröfvad vid de mw,nderrättelser, som från alla håll förspordes öfver den skadjeglädje hans förluster väckte och de planer man derpå bygde, drog sig Karl Gustat efter återtåget från Jaroslaw till Preussen, der han hade de vigtiga städerna Thorn, Marienburg och Elbingen m. fl. att stödja sig på, och dit dessutom många angelägenheter kallade bonom. Sedan han med sin aldrig hvilanide verksamhet ordnat hyad som i första rummet kräfde hans omsörger, begaf ban sig till den sistnämda staden att möta sin gemål, som med vårens vindar kom öfver hafvet för att få träffa sin konungslige make. YFTE Så tarflig, flärdlös och sparsam Karl Gustaf var i sitt hvardagliga lif, så praktfull och slösande visade han sig vid de tillfällen då det gälde att bringa en gärd åt det kungliga anseendet eller att för allmänheten framb51a det I dess glans; då satte ban sin ära i att förblända, för att ej säga förblinda, detta folks. ögon, hvars hjertan han deremellan så väl förstod att fängsla genom mannamod och ädel.