Aftonbladet – 16 november 1858, sida 2

Eugenie (mll Hammarfeldt), hushållerska hos hofmästaren Simson (hr Hallberg), hvilken i också har ett godt öga till henne, men som är för gammal att komma i åtanka vid vålet. ; En bland poliskonstaplarne -har hushållerskan :; beslutat att ta; men har ännu ej hunnit afgöra ; hvilkendera, och är angelägen att de icke: skola få kunskap om hvarandras frieri. Emellertid vill olyekan att alla tre ungefär sam-; tidigt, förmodligen lockade af den sköna lukten från en för bofmästarens räkning nyligen, stekt tjäderhöna, infinna sig hos sin flamma, : och nu uppstår en hop öfverraskningar, göm-: ningar och lustiga qui pro quo, isynnerhet då : äfven hofmästaren kommer hem och vill ha: sin middag, den en af konstaplarne just är) i full fart att förtära. Slutet blir, att hushål-i. lerskan ändtligen -gör sitt val bland de tre; i för hvilken hon presenterar de öfriga båda; såsom sina kusiner. — Stycket är, såsom man; häraf kan fatta, af obetydligt estetiskt värde, : men innehåller många roliga situationer och :. infall; som hålla munterheten vid makt, ochi det utföres äfven rätt lifligt på Ladugårds-j landsteatern. i 1 j 1 1 : j — Tidningen Upsala meddelar åter en upp1 rörande; berättelse om en af dessa misshandlingar, för hvilka Upsala katedralskola genom ij sin nuvarande rektor, hr Annerstedt, blif:it! så sorgligt namnkunnig. Det är längesedan den allmänna rättskänslan i landet började fråga, huru länge eforus öfver nämde läroverk, hr erkebiskop Reuterdahl, ämnar på sin plats bibehålla en man, som genom sitt beteende viat att han i vissa ögonblick ej är sig sjelf mäktig. Den rättmätiga och djupa indignation, som denna fiathet hos läroverksstyrelsen framkallat, kan endast mätas med harmen öfver skolföreståndarens eget brutala handlingssätt. Man har visserligen förnummit; att erkebiskopen anmält såken hos domkapitlet, men denna åtgärd är här ingalunda tillräcklig, då Man har anledning att antaga, att denna myndighet ej skall göra sig brådt med denna sak. Hvad man haft rätt att fordra, och Hvad framför allt den vid skolan studerande ungdomen och dess föräldrar haft rätt att fordra, är att en rektor, som qvalificerat sig så som hr Annerstedt, ej en dag efter det han låtit två så grofva embetsfel komma sig till last som de nu senast af honom begångna misshandlingarne, borde få förblifva. 1 utöfning af sitt embete. Vi upprepa det: allmänna rättskänsJan i landet fordrar denna åtgärd, och vi tro ej att hr erkebiskopen skall, genom dess uraktlåtande, vilja gifva ett nytt eklatant bevis på svagheten hos våra nävarande eforalstyrelser och; huru -mogna de äro för sitt fall. Tidningen Upsalos berättelse lyder: Efter de belysningar öfver rektorn vid härvarande katedralskola, mag. R. Annerstedts beteende vid afstraffningar inom läroverket. samt de enskilta föreställningar och varningar-Järoverkets eforus svårligen undgått att gifva honom, skulle den, som icke närmare känner mannens sinnelag, kunna med skäl förutsätta, att åtminstone nya formliga våldsbragder icke vidare skulle förekomma. Följande berättelse skall dock ådagalägga motsatsen. Under morgonbönen en dag i-förliden vecka tappade en, denna termin i katedralskolan intagen och nu i nedra prima varande gosse. Gustaf Årre, sin mössa på goltvet i edanför sin plats. Då det är barnen så strängt förbjudet. att i bönerummet röra sig det allra minsta, att det i skolan blifvit ett ordspråk, att den, som ser sig om, ser sig endast om efter stryk, vågade icke gossen böja sig ned för mössans upptagande, utan lärer hafva uppfiskat den på tåspetsen, höjt mössan med foten och sedan endast böjt sig så mycket, att han kunde taga den: Denna rörelse varsnade dock rektor Annerstedt och såg deruti en svår förbrytelse emot sina drakoniska förbud. Straffet blef ock lika drakoniskt. Efter bönen infann sig rfekto n i klassrummet och började så grundligt piska den: blott nioårige gossen, återigen med sin grofva spanskrörskäpp, att gossen erhöll flera svåra blånader midt öfver nyckelbenet på :ena axeln, som vid tillfället blott skyddades af en tunn sommarrock, hvarjemte rektorn fattade barnet; som icke bar halsduk, utan endast skjortkrage, uti halsen eller strupen samt ryckte honom baklänges mot ett bord så hårdt, att gossen genast började spotta blod, och kastade han tillika under misshandlingen barnet handlöst öfver en bänk..s Barnet är endast 9 år gammalt, af späd och vek kroppsbygnad och särdeles liten för sina år. : —dnspektören för räddningsväsendet, hr kaptenlöjtnant C. Kleman har till redaktionen af Carlskrona Weckoblad insändt nedanstående beriktigande af. en felaktig uppgift.i ett i: Garlskrona Weckoblad intaget referat om åtskilliga strandningar vid Sandhammaren den 19 och 20 sistl., Oktober, som äfven varit af Aftonbladet meddeladt: Till Redaktionen af Carlskrona Weckoblad! Då n:o 88 af Carlskrona Weckoblad, innehåller ett referat ifrån Ystad om räddningsföretagen å Sandbammaren den 19 och 20 -.sistl, Oktober, hvaraf det vill synas som skulle raketapparaten. varit använd dervid. men utan framgång, till följd af räddningsmanskapets obekantskap med dess betjenande; så anser jag mig, på grund af uppsyningsmannens till mig ihkomne och behö:igen bevittnade berättelse om förloppet; böra upplysa: 3:0, Att raketapparaten alldeles icke användes vid RAP I