Aftonbladet – 16 november 1858, sida 2

hafva missunnat mig, om den varit i kännedoni af att jag :egde den; men smickra er icke dermed! Den var en lära af-en vis persier, som jag på min resa till Orienten, för tio år sedan, lärde känna, och blef mig gifven i en skrift, för hvilken en chifter enkom uppfanns mellan; honom och mig. Jag svor honom en: obrottslig ; tystnad. och skall icke som en menedare gå i grafven. Skriften må dock qvarstanna såsom en sporre för kommande tiders. vise att öfva sina forskningar i naturens hemligheter. Egna emellertid icke mycken saknad åt hvad ni härigenom Kanske tror er; förlora! Guldet är en farlig makt; endast i välgörenhetens, och vetenskapens. tjenst bringar det sin egare sann lycka. -Jag har icke velat lemna mina musslor åt den otacksamma lotten att dö af vanvård; derför har jag. af dem tagit den sista. skatten och lemnatderas; skal hflösa. Min vilja är att det rum, der jag förvarat dem, måtte igenfyllas och alla spår efter det bruk, hvartill det varit begagnadt, utplånas.Papperet -darrade i Radziejowskys hand, han stod liksom slagen af åskan, stirrande på den döde, då en röst väckte honom; med utropet: Ni har gifvit min herre döden! Vid dessa ord: kände: Radzeijowsky sina knän svigta; men då han såg Heinrich falla ned vid sängen bredvid sin husbonde och böja sig öfver hans hand med snyftningar, och han fann att han måste varit anklagaren, repade han mod och sade: Karl, är du ifrån dina sinnen ? å Nej, grefve, nej! Jag är icke rädd att säga om ordet; ty jag -skall bevisa hvad jag påstår., aBevisa det? — Smärtan gör dig galen! Jag kan det, och jag går att tillkalla de vittnen, som ännu ej aflägsnat sig härifrån ställets för jatb.... sr Håll, min, vär! Inga förhastanden ! Grefve, ert sarhvete ärticke lugnt. Du bedrar dig! — Men en förolämpning mellan fyra ögon kan ångern försona, en