Aftonbladet – 16 november 1858, sida 2

bjertaskall: förtära sig i afund öfver mig. Kommen, kommen derföre i min famn, och jag förlåter och glömmer) En rysning genombäfvade de begge ynglingarne,. men ingendera rörde sig ett steg från stället. Hvad! Skall jag med dessa rikedomar och detta ädelmodi förgäfves bjudd ett fadershjerta åt en son? Georg, kan du gifva ditt, så vägra ickel sade Mikael. Kan du gifva ditt, så betänk dig ickep, sade Georg. Eordra vårt lif, om ni vill kröfva bevisen af vårt hjertalb sade: Mikael. 3 Radziejowskys ögon. gnistrade, hans bröst gick våldsamt, hans läppar skälfde, och under det konvulsiviska ryckningar skakade hela hans kropp, slet: han medvetslöst den ena biten efter den andra ur manuskriptet, som han höll försegladt i sin band. Hvad gör pi? sade: Georg och uppsams lade bitarne.. Det är ju det underbara manuskriptet ni på detta: sätt förstör. Radziejowsky kastade en blick på de afslitna styckena och fattades af en ny fasa. De voro fullskrifna med oläslig chiffer. Död och afgrund! utropade han, skulle också detta vara ett gäckeri? Nej, det är icke möjligt! ; Han kan icke: hafva lemnat en så vigtig upptäckt åt glömskan !s Hans testamente ... sade Georg. — Rätt!--Jag dåre, som icke sjelf kom att tänka derpå! Der måse den vara deponeradb, Och han lemnade biblioteket genom en annan dörr än den, hvarigenom han inkommit, sedan han först igenstängt den och tillsagt Georg och Mikael att dröja. qvar för att afbida hans återkomst, och ilade tillbaka till den dödes rum, der han låtit testamentet qvarligga, att öfvertyga sig derom. Han fattade det: afgörande papperet, genomgick det från början. till slut, der ban i sista momentet läste: Ni torde kanhända vänta er att komma den hemlighet på spåren; som utgjort kälJan till min rikedom, och som verlden skulle