Aftonbladet – 12 november 1858, sida 2

tes bringa föga annat än olyckor med sig Få veckor efter det Karl Gustaf ötvergifvi den fruktlösa belägringen, syntes han hafv: iråkat en ännu vådligare belägenhet. -Mec en godtrohet, som. väckte allas förundran oct endast kunde tillfredsställa Sapieha i hoppe om sina planers framgång, hade han, i stäl let att från Jaroslaw taga vägen till Krakau såsom alla väntade att få se honom göra, tyckt: besinnat sig på återvägen, och dervid intåga med hela sin här på den landtunga, som bil das mellan Weixelns och Suus sammanflöde. och detta under den skenbaraste fara att der blifva instängd, med en flod å hvar sin sida och ett starkt läger, bestående af lithauiska armen på ena stranden, samt Potockis och Lubomirskis förenade härar. på den andra, för att mota öfvergången, samt i ryggen Czarnecki, som med sina flygande skaror oupphörligen var honom i hälarne, oroande hans eftertrupper och hindrande hans återtåg. Det vid begge flodernas sammanlopj på Weixelstranden belägna Sandomir, hvar slott ännu var i svenskarnes händer, tycktes visserligen utgöra ändamålet för detta tåg: men huruvida dess vigt motsvarade de dermed förenade farorna kunde endast eh blind tillförsigt till konungens mod och lycka på ett tillfredsställande sätt besvara. En afton, då konungen hunnit på trenne dagsmarscher nära sitt angifna mål eller de! på andra stranden liggande Sandomir, skic kade han Georg att tillsäga Sapieha att infinna sig i hans qvarter, under det han befalde Mikael stanna i det yttre rummet oci: Georg vid sin återkomst äfven der stanna. De begge ynglingarne, som anade att et ifgörande steg var för handen ochvatt Sapieh. wu skulle blifva afryckt sin förrädiska mas, vexlade en blick, som uttryckte dera: nyfikenhet och tillfredsställelse. Men dera örväntan förbyttes till den högst grad af för indran, då de, efter Sapiehas ankomst, geno; len halföppna dörren hörde konungen tilltal wonom på följande sätt: — Jag har hittills p ,ekostnad af mitt eget folk sparat edra qvar