Aftonbladet – 10 november 1858, sida 3

öfningar, utförda med för långa mellantider. Detta är en erinran utaf högsta vigt, och derföre blir det en angelägen uppgift för skolan, att gymnastiken der varder en daglig öfning. Det är dock icke blott för den fysiska utvecklingen denna dagliga öfning, är nödig; den eger ej blott det. medelbara inflytande på kunskapen, som uttryckes genom orden, att för en sund själ fordras en sund kropp; den har äfven en omedelbar, moralisk inverkan, hvilken allena borde vara nog att väcka föräldrars uppmärksamhet på gymnastiken. Denna moraliska inverkan ligger deri, att hågen upplifvas till en oskyldig frisk glädtighet; der uppstå mod och hurtighet, och i den vidgade barmen klappar ett varmare hjerta. På samma gång klarna äfven de intellektuella förmögenheterna, och kunskapen inhemtas med redig och vaken uppfattning, i st. f. en sömnaktig och förtryckt. Tillika ligger i gymnastiken ett det bästa botemedel mot vissa olyckliga vanarter, som inom den första mognads: åldern framträda hos så måga barn af båda könen, och allenast detta borde väcka för kroppsöfningarne det intresse, att de gjordes till ett vilkor sine qua non i hvarje undervisning. Ja, vi gå så långt, att vi heldre försaka intellektuel — bildning än kroppsutbilning. Bättre . ett slägte af råa, men dock kraftiga och hurtiga män samt friska och fylliga qvinnor, än ett slägte af hopkrumpna bokmalar eller förtorkade pensions-praktväxter. Ty den fysiska utbildningen är icke mindre vigtig för qvinnan än för mannen. Ått en mor någonsin kan förbise detta, har alltid varit oss oförklarligt. Men våra s. k. bättre mödrar ännu längre; de icke blott försumma att läta sina döttrars fysiska utbildning befrämjas af kroppsöfningar; de låta barnen från början förderfyva sig genom hårdt tillsittande kläder, genom nattvak och våldsamma dansar m. m. Denna fåfänga och dessa nöjen få sedermera ofta gäldas genom ett lif al plågor eller svaghet. En rätt gymnastik är för kroppen detsamima som en god undervisningsmetod för sjä-: len: den afser alla fakulteters harmoniska utbildning, dervid sålunda hvarje öfveransträngming blifver ett fel. Men här tillkommer något annat, hvilket äfven de,som nitälska för den fysiska utvecklingen, ofta förbise, d. ä. behofvet af ledighet, af full hvila för själen. lika nödvändig som hvilan för kroppen. Det är ej nog, att iman låter barnets tid afvexla mellan själsoch Ikroppsverksamhet, ehuru den ena i någon mån utgör en hvila för den andra: här behöfves er tid, då barnet får hvad man kallar rå sig sjelft, då det kan efter behag sysselsätta sig med lek eller med s arbete, eller ock vara i fullkomlig sysslolöshet. Det är under sådana stunder barnens individuella anlag och böjelser klarast framträda och göra sig -gällande; det är då deras tankekraft förarbetar den undervisning de emottagit;det är då de reda de nya föreställningar, som blifvit hos dem väckta: det är då de utfundera sina lekar eller sina skälmstycken; det är då deras känslor och inbillningskraft lefva sitt lif, sitt tysta, heliga drömlif. Att beröfva barnet eller ungdomen dessa lediga stunder, är att söka bortrycka ett vigtigt moment: i dess utveckling; men då detta moment ovilkorligt måste finnas, så gör det sig i dess ställe gällande vid boken, hvarigenon lösningen, blir trög och sömnaktig, och dette till barnets lycka, så mycket än lärare deröfver förbittras, emedan i annat fall den intellektuella: utvecklingen skulle hafva blifvit alltför hastig. Det bänder nu, att den i stället blifver alltför trög och långsam, hvartill er af de många anledningarne ofta torde vara att söka deruti att barnen sakna ledighet, det är då de ega lärare eller föräldrar, som vilja se dem ständigt sysselsata. Detta gäller den dagliga undervisningen. Men äfven för året räknadt böra ledigheter medgifvas, eller hvad man kallat: ferier. Vårt lands natur och folkets lefnadsförhållanden hafva af ålder föreskrifvit ganska långa tider för dessa ferier, särdeles under sommartiden. Der nyare åsigter förmått göra sig gällande har man minskat alla ferier, derföre att barnen under dessa tider afvänjas från skolarbete och glömma bort en del af hvad de förut inhemtat. Detta må i viss mån vars sahnt, men felet ligger icke egentligen i de långa ferierna, utan deri att dessa användas helt och, hållet sysslolöst, hvilket lätteligen föder lättja och håglöshet. Egde deremot barnet under ferietiden tillfälle dels till kröppsöfningar, i hvilka borde för de år, som dertill egna sig, ingå verkligt kroppsarbete, del: till ett litet mått af studier, då vore ferierna: längd icke något skadligt, utan fastmer något nyttigt. OK Här nämdes kroppsarbetet. Vi mena dermed en sysselsättning af hvad beskaffenhet som helst, hvarmed en omedelbar materiel produkt vinnes. Det gifves få barn, hvilke ej hafva ett inre behof att stadkomma, någon produkt med sina händers: arbete. De vilje tälja, hamra, sömma — allt för att dermec förfärdiga någon gifven sak. Och huru triumfera de ej, då tillverkningen lyckats! Detta begär, som under vår nuvarande uppfostrar inom herrskapsklassen nära nog förqväfves. borde i dess ställe omsorgsfullt vårdas. Ty med detsamma det qväfves, allt under det hågen, med -våldförande af naturen, vändes uteslutande åt läsningen, qväfves ofta allt verksamhetsbegär ,. all arbetshåg. . Alltmer åren framskrida, alltmer infinna: sig de förderfliga