Aftonbladet – 10 november 1858, sida 3

öfverallt var han med, ordnande, ledande, vakande, uppmuntrande. och deltagande. Och under allt detta var han den tillbedjande och lågande maken, eller rättare, i allt var han detta i första rummet; ty det var som sådan han uppbar hjeltens belöningar. .Förödelsen grep emellertid allt värre och värre omkring sig. Ett täckelse af rök låg öfver staden. Karl Gustaf väntade hvarje timma att den skulle gifva sig; Zamoyski åter att de starka ansträngningarne skulle ha uttömt: hans fienders krafter. Begge voro i lika trångmål, men begge lika ihärdiga och lystna, efter segernamnet. Karl Gustaf fann här :hvad han knappast trodde Polen ega — en fiende sig värdig. Så stodo sakerna, då konungen fick underrättelse om att Czarnecki var i antågande, Om -hans belägenhet förut var vådlig, blef den nu förtviflad. Att motstå denne fruktansvärde fiende var omöjligt, och att af honom låta besegra sig var Karl Gustaf förhatligare än döden.: Under dessa brydsamma förhållanden såg han-endast en möjlighet att undkomma utan såväl nederlag som undergång. ORO Genast, och innan underrättelsen om fältherrens annalkande, kunnat intränga i staden och underblåsa Zamoyskis mod blef Georg sänd som parlamentär. Med den hvita fanan i banden visade han sig vid stadsporten och tillkännagaf.att hans. ärende gälde, palatinen sjelf och ingen annan. Denna helsning öppnade för honom portarne, och med förbundna ögon blef han förd emellan de rykande grushögarne, öfver de snart sagdt igenfylda gatorna upp till slottet, som från den upp: höjda. plan, hvarpå det låg, beherrskade hela staden. t ; Införd till palatinen, aftogs honom bindeln. Om han känt sin nyfikenhet retad under