Aftonbladet – 10 november 1858, sida 2

skepparen . A. Andersson, kommande från hemorten och destinerad till. Kiel med last af bräder, strandade en sextondedels mils ostvart om den förre. Kloc: kan half 6 f. m. erhölls underrättelse om strandningen, då räddningsmanshapet sammankallades och såväl räddningsbåten som raketapparaten forslades till stranden. Tvenne gånger utgick båten, men blef af vind och sjö samt hård ström försatt så låmgt i lä om fartyget, att den måste med oförrättadt ärende återvända i land. : Då beslöts att upphala båten på land och sätta den på transportvagnar, för att föra len betydligt till lofvart om fartyget, hvilket äfven rerkstäldes, hvarefter båten ånyo utgick genom den ytterst svåra bränningen och lyckades uppnå fartyget, som redan brustit midt utaf, så att hvarje sida låg för sig. Besättningen, bestående af 5 man, blef nu, ehuru med mycken möda, upptagen i båten och landsatt. Inom 15 minuter efter skedd räddning sönderslogs fartyget totalt; och stranden öfverhöljdes på en lång sträcka med spillror af vrak och last. Alla arbetade med raskhet, men utmärkas i rapporten synnerligast båtstyrmannen Mårten Andersson samt Christian Pettersson, hvarjemte torde nämnas, att Ola Jsson, som. varit i båten vid de tvenne första försöken, vid båtens sedermera skeende transport erhöll ett svårt slag, som satte honom ur stånd att utgå tredje sången. 3:0. Skonerten Emeli, hemma i Mönsterås och förd af skepparen A. Olsson, strandade ?, mil ostvart om den förstnämde, hvadan, så snart föregående räddningsföretag afslutats, båten sattes på sin vagn och transporterades till strandningsstället samt utgick till fartyget. Oaktadt sjögång och bränningar voro förskräckliga samt den ena brottsjön efter den andra fylde båten, bergade den sig likväl förträffligt, emedan den lika hastigt länsade sig sjelf genom bottenventilerna, så att manskapet arbetade med lugn och tillförsigt samt med den lyckliga påföljd, att de å fartyget varande trenne man, som tagit sin tillflykt upp i vanten, blefvo lyckligt bergade och landsatta. Skepparen, jemte två man, hade redan tidigt på morgonen, ehuru med yttersta lifsfara, lyckats komma i land med en af fartygets båtar. 4:0,. Natten till den 20 Okt. kl. 3 f. m. strandade !V, mil från stationen Mälarhusen skonerten Argo från Ystad, förd af kapten Backen. Vinden var S. O. t. O., med mulen luft, stark sjögång och svåra strandbränningar. KI. !7, 6f. m. erhölls underrättelse om strandningen, då räddningsmanskapet samlades och båten nedfördes till strandningsstället samt utgick genom den svåra bränningen till fartyget, som redan förlorat masterna. Kaptenen samt 5 man besättning blefvo upptagna i båten och derefter lyckligt landsatta. Med undantag af en åra, som afbröts, blef ingenting skadadt eller förloradt vid alla dessa räddningsföretag. — Om flera sjöolyckor, som under den starka stormen de sista dagarne af Oktober inträffat på Wenern, berättar Wenersborgs Tidning: Under stark storm kantrade den 29 Oktober vid 10:tiden på f. m. skonertskeppet Petronella, skepparen Andreas Olsson, kommande från Kannikenäset, lastadt med block. -Skepparen och besättningen, uigörande tillsammans fyra man, omkommo dervid och hafva ej blifvit återfunna. Fartyget ligger nu söder om Hinna båk med masterna lodrätt i djupet och kölen i dagen. Ungefär vid samma tid kantrade äfven skonerskeppet Sofia, skepparen Emanuel Abrahamsson, på resa från samma. ställe och med likadan last. Detta fartyg ligger på lika sätt med det förra, uppoch nedvändt, mellan Djurö och Lurö. Skepparen blef ett dygn efter olyckshändelsen räddad från kölen af fartyget utaf ångfartyget Askersund, der han, nära död, fick åtnjuta en öm och menniskovänlig omvårdnad. Båda dessa fartyg tillhörde herrar Dickson i Göteborg och voro bland de förnämsta som segla på Venern. Det förstnämda gjorde sin fjerde resa sedan det gick af stapeln, öch det sistnämda nybygdes förlidet år. Bergning af fartyg och laster är redan börjad och tros komma att lyckas, fast med otrolig Kostnad och möda. Båda fartygens besättning och skeppare lära vara från Oroust. — Vidare förfylldes galeasen Amalia Albertina, skepparen Herman Petterson, äfven lastad med trävaror. Besättningen med undantag af en man, som dog under färden till land, bergade sig i jollen, men skepparen dog i sjön på plankstapeln. Hvarest galeasen eller skepparen voro hemmahörande är oss obekant. — Såsom den mest rörande omständighet vid ofvannämda sorgliga katastrofer skildras händelsen med manskapet å Sofia. De hade alla fyra räddat. sig å fartygets köl, och sutto der, ständigt öfversköljda af de brusande vågorna, väntande att någon räddande seglare skulle nalkas, men förgäfves! Utmattad släppte den ene efter den andre sitt fäste och försvann i djupet. Skepparen var den ende som förmådde hålla sig fast tills räddning kom. Då var han också mera död än lefvande; ty att uti mer än tjugofyra timmar sitta uti den kalla och stormiga sjön, hade så medtagit alla hans krafter, att han var fullkomligt faststelnad vid:kölen, hvadan det af Askersund utsatta räddningsmanskapet hade mycken möda att få den nära liflöse med sig. Men det ena som det andra lyckades fullkomligt, och Arahamsson var redan vid ankomsten hit till staden så pass återställd, att han gående. kunde lemna sina räddare. Han är numera utom all fara för lifvet och har sjelf, i den mån han återfått sitt medvetande och krafter, afgifvit den berättelse vi här ofvan återgifvit. — Befälhafvaren på ångfartyget Moötala Strömp, hvilket, som vi förut omnämt, natten emellan den 26 och 27 Oktober. stötte på grund i Wenern utanför Kristinehamn, har till magistraten i nämde stad afgifvit en sjöförklaring, hvarur vi anföra följande: Undertecknad, befälhafvare å ångfartyget Motala Ström, som med nämde fartyg, till alla delar välutrustadt, stadd på resa från Stockholm till Göteborg, med -anlöpande: af flera platser under vägen och innehafvande diverse gods, anlände lyckligen till Sjötorp, afgick derifrån den 26 Oktober kleckan 4 e. m. klart. och, godt väder, ställande kurs på Kristinebamn. Väl klaradt Fällholmen, styrdes NNO. för utt komma nära Kihlslandet, hvilken kurs fortsattes till tvärs för Furholmarne, kl. 7 e. my då SV. vind började, hvilken kl. 7 30 min. ökades till full storm, med mulen; stundom regnig luft. Nu börjades att styra mera nordligt, för att klara Jerngrund och öfriga vid Kihlslandet liggande skär, då jag ovilkorligen bort få se Kristinehamns fyr. : Farten saktådes något och utkik sattes på toppen och backen, äfvensom jag sjelf med rorgängaren befann mig på bryggan; men ännu kl..8, 30 min. var ingen fyr i sigte, hvarföre vändes och styrdes till sjös, då jag med alla man kl. 8, 45 min. erhöll ett sken i sigte, hvilket pejlades i NO., som förr alltid har varit min rätta kurs; varande jag således fullt öfvertygad, att ljuset kom ifrån fyren, hvilken på senare tiden varit mindre klart skinande, föll derföre åter af och styrde på; densamma, helst jag tyckte mig fullkomligt igenkånna landena å ömse sidor. Kommen längre in i viken, ständigt styrande på samma sken, började jag finna farvattnet trångt samt ej igenkänna land, hvarföre börjades loda under stop