röster mot 40. Omkring 180 ledamöter hade skriftligen förklarat sig biträda motionen, men härå ansågs något afseende vid voteringen icke kunna fästas. Hvad det nya förslaget till stadga för skolan angår, så är den väsentligaste punkten deruti, att skolans styrelse skulle komma att utgöras af 5 ledamöter, af hvilka regeringen tillsätter en, Stockholms stad en och slöjdföreningen tre. Några reservanter (bland hvilka ordföranden) hade föreslagit, att regeringen skulle tillsätta två, Stockholms stad en och föreningen två ledamöter. Genom dessa beslut har föreninger, efter vår förmening, just bevisat, hvad motståndarne till den förutnämde motionen velat försöka att dölja, nemligen sin egen svaghet. Då föreningen, enligt sitt eget fattade beslut, för framtiden icke får någon annan verksamhet, än att en gång om året välja en ledamot uti skoldirektionen, under det hon icke bibehåller ens någon skymt af kontroll öfver skolan, eller skoldirektionen eller sina egna ledamöter i skoldirektionen, så är det oss verkligen ofattligt, att detta och blott detta skall kunna vara ett tillräckligt starkt band för att hålla en förening tillsammans. Vi tro att föreningen genom detta beslut underskrifvit sin egen dödsdom, och att i följd. deraf-den utväg, som var föreslagen, angående skolans öfverlemnande till staten, i alla fall inom icke lång tid blir en nödvändighet. . Hade det funnits verklig kraft och lifaktighet hos föreningen, så skulle hon med nöje omfattat förslaget att göra sig af med skolan, som numera blifvit för tung för hennes axlar, för att i stället egna sig åt de många andra föremål för hennes verksamhet — flera: bland dem af stor vigt — som stadgarne föreskrifva, men hvilka man hittills alldeles försummat, under det man endast år efter år nöjt sig med att betrakta de framgångar slöjdskolan genom dess förträfflige föreståndares bemödande vunnit. :Detta vidhängande vid skolan, såsom vid en nödplanka; bevisar att man känt sig icke vara något utom slöjdskolan; och då nu föreningens inflytande på denna senare blifvit enligt föreningens eget eslut så väsentligen inskränkt och temligen nödvändigt torde komma att än ytterligare inskränkas, så tyckes föreningen verkligen vara på god väg till en snar sotdöd. En episod uti diskussionen, som förtjenar särskilt. uppmärksamhet, utgjorde de anmärkningar som framstäldes mot det sätt, hvarpå direktionen användt.det vid senaste riksdag beviljade statsanslaget.. Är förhållandet sådant — hvilket icke tycktes kunna bestridas, gch Kvilket vi för öfrigt hafva oss bekant — att statsmedlen verkligen icke användts för det af ständerna uttryckligen uppgifna ändamål, så förmoda vi att det icke kan vid nästa riksdag undgå anmärkning, 4 fall dessa medel fortfarande utanordnas. Antingen detta sker eller icke, har man för öfrigt, efter de försäkringar direktionen gifvit i afseende på skötandet af föreningens finanser, ingenting att frukta för skolans bestånd under det löpande läsåret.