Aftonbladet – 10 november 1858, sida 2

SEALS trädt tillbaka på ett blygsamt afstånd, sade han: Se så, gossar, fören honom nu: till slottet och lemnen hon i Iisderna på konungens felk samt till er cor hederliga drickspehningar, och glömmen för all del icke att omtala att det är jag, värden på Förgylda Åsnan, som utlevererat honom. Ha, jag är icke ertoppal, jag är förråddb utropade Mikael, Hvad befalles? frågade. värden. Ni har sålt mig Vid S:t Tomas och mitt ärliga samvete om jag fått en half groschen för er. Jag har endast handlat af omtanka för min egen ära. Hvar är han, som bebodde detta rum? Der hästen är, som ni narrade mig att beställa för er räkning. Ha, hvilket bedrägerib Ja, verkligen skulle icke jag blifvit illa bedragen, om icke den. herrn hade betalt mig lika hederligt: som ni lofvat göra det. Mikael bet sig i läppen. . Öfvermannad af styrkan, var hans vrede vanmäktig; han beslöt derföre försöka hvad vinningslystnaden kunde låta afvinna sig, och hviskade värden i örat: Kan guld rädda mig ? Denne besinnade sig. En värdshusvärd kan ganska väl med omtankan för en loflig vinning förena andra mycket aktningsvärda ideer och ledas till och med af ganska storartade passioner. Den, hvilken vi tala om, stod under ett mäktigt inflytande af ärelystnaden. Denna tillhviskade honom nu, att han skulle förvärfva en oförgänglig märkvärdighet åt sig och Förgylda Åsnan genom den stora handlingen att der gripa en fånge och öfverlemna honom ien konungs händer. Efter en sådan tilldragelse skulle naturligtvis ingen resande kunna besöka Ratibor utan att på stället inhemta historien med alla