Aftonbladet – 9 november 1858, sida 3

mar böra åt dessa, isynnerhet under de första åren, anslås: hvilka ämnen böra vara tvångsämnen, hvilka fria: om den klassiska och den reala linien böra åtskiljas genom en kinesisk mur eller icke: om vid lärares tillsättande hufvudsaken bör anses vara der, att läraren är fullt skicklig för det respektiva läroämnet och för öfrigt endast och allenast en man af allmän humanistisk bildning, eller att han är mäktig att undervisa i två, tre eller flera ämnen, antingen till följd af en uttrycklig föreskrift och förbindelse fråu början, eller — allt efter som af sådan den enskilte lärarens mångundervisning göres behof — till följd af små oförutsedda och tillfälliga jemkningar och förändringar inom undervisningsväsendet. Af svaret på dessa frågor kan man först rätt lära känna vår pedagogiska förenings anda och karakter. Dessförinnan är det obehörigt att misstänka, att föreningen kan vara genom sidoinflytelse och inspiration plötsligen tillkommen, för att, såsom ett opinerande och voterande sällskap, under en sådan period som denna, då i och med en ny och, såsom det förutsättes, sista läroverkskomite i hufvudstaden skolfrågan kan tyckas vara ställd på sin spets, för sin del understödja den åsigt, som vill, om den kan, komplett återställa det äldsta elementarläroverkets status quo, nemligen hvad läroämnena och deras fördelning vidkommer. Jag kan helsa er från den vackra studentsången, den jag nyss hört. Den 4:de dennes afsjöngs af studenterna, framför Carl den XIV:s byst i den s. k. engelska parken, en sång till firande af Sverges och Norges förening, oaktadt den starka blåsten, som tycktes hafva något sprängt och skingrat de vanligtvis djupa lederna. I afton förekom likaledes en sång i Odenslund, vid foten af Gustaf-. Adolfs-obelisken, som var belyst af täta lamprader om-. stående marskaller. Sångarne, åtföljde af den öfriga studentkårens tätt slutna leder och företrädda af de särskilta nationernas fanbärare, tycktes vara omslutna och beledsagade af Upsala stads halfva befolkning. Åhörandet af denna enkla, starka. och trohjertade sång är ett nöje, som aldrig föråldrar, men deremot föryngrar ett äldre slägte. —mM— wexmmukovEstRResatpRoter se