Aftonbladet – 9 november 1858, sida 3

fartyget Charles Georges. Bref från Upsala. Upsala den 6 Nov. Knappast skulle jag bry mig om att berätta er, att Zetterholmska truppen ännu fortfar att vistas bär och gifva representationer, om jag ej derigenom finge anledning till en anska vigtig och allvarsam reflexion. Det r nemligen valet af, de teaterstycken denna trupp gifver, hvilket väcker betänklighet. Ej längesedan har här gifvits Den Ondes besegrare. Man hade på ett visst håll ej väl hunnit grufva sig deröfver, innan ett stycke af samma surdeg affischerades: Hin Ondes skäggp. Denna lek med den onda principen är härstädes icke välbetänkt. Pluraliteten inom vårt lilla samhälle har skrattat rätt hjertligt åt denna lek, men det finnes andra, för konsten och löjet otillgängliga personer, som betrakta detta gyckel såsom lättsinnighet, för att icke säga n gonting ännu värre. Hin Onde — man må i öfrigt tänka och säga om honom hyad som helst — har dock gjort tillräckligt mycket ondt här i verlden, för att åtminstone förtjena ett visst slags aktning. Äfven detta är i sjelfva verket för litet sagdt, ty medelbarligen och mot sin vilja spelar han, genom sina fördjefliga sträfvanden, en verkligen ganska stor rol. Men nog härom, ty det är också farligt att sätta honom för högt. Så mycket torde vi dock, utan fruktan att från ena eller andra: sidan stöta ömtåliga sinnen, våga påstå, att han har gamla anor, att han derigenom är ett slags auktoritet, så att han, om också i det hela fördömlig och bespottansvärd, likväl är för god för teatergyckel, hvilket vi råda hr Zetterholm att i tid besinna. Den härvarande pedagogiska föreningen lärer icke vara overksam ej heller fåtalig. Vid ett sammanträde, kanhända det senast hållna, sägas.de närvarande hafva utgjort omkring femtio personer. Man har velat såsom en ovanlighet anmärka den stora öfverensstämmelsen i åsigter inom en så betydlig personal. Man vet väl, huru godt och ljufligt det är att bröder kunna sämjas, men en fullkomligt ostörd sämja väcker ej lif och rörelse inom sällskaper, som öfverlägga om tvifvelaktiga, åtminstone starkt omtvistade föremål och meningar. Öfverensstämmelsen i åsigter lärer hafva visat sig Vara så stor, att de särskilta yttranden, som förekommit, ehuru de visserligen gällt olika punkter af hufvudfrågan, ej liknat en egentlig diskussion, hvilken vanligen förutsätter olika åsigter. Der ej sådana finnas, der vill ingen diskussion komma i gång, och allt hvad som säges består i mer eller mindre onödiga inledningar och förberedelser till en blifvande votering, hvars utgång kan förutses utan all profetisk gåfva. Emellertid är denna stora öfverenstämmelse i åsigter inom besagde pedagogiska förening icke så lätt att med säkerhet förklara. Man vill helst anse den vara verklig och sann, med den helt naturliga förutsättningen, att de äldres pedagogiska åsigt trängt sig. ned. till de yngre och tillvunnit sig deras öfvertygelse. Men om tilläfventyrs icke så är, så utöfvar förmanskapet ett tryckande inflytande på dessa yngre, som hafva en framtid att gå till mötes, och som för sin befordran behöfva förmäns förtroende och välvilja och i hvarje fall finna en öppen oppsition betänklig. Ännu har af denna förening ingen grundsatts blifvit uttalad eller någon. sats uppttälld, som karakteriserar föreningen såsom tillhörande den ena eller andra motsatta sidans skolmän. Att såsom det ämne, hvarmed elementarundervisningen . bör taga sin begynnelse, spåkstudiet bör ega företräde framför natura!historien, hvilken grundsats man hunnit uppställa, är ingen särdeles vågad, än mindre revolutionär grundsats. Men föreningen kommer väl snart till frågor af mera ingripande art. Den kan ej undgå att yttra sin öfvertygelse -rörande frågan, hvilket språkstudium bör följa närmast på modersmålet: när början bör göras med de klassiska språken: huru många timsang oe Vår segers morgon är uppgången! Packet skall återföras inom skrankorna af sina pligter; det skall känna vidden af sina brott och höjden af sin monarks nåd. Aldrig: min oå