Aftonbladet – 8 november 1858, sida 3

IP. H. Hesselgren af skiljaktig mening, — — )— i hvilken särskilta mening hr åldermanInen och riddaren C. F. Spångberg, hr shicIkaremästaren G. Valerius, hr bokbindaremästaren 4. N. Lundh och hr snickaremästaren J. P. Rundström sig förenade, hvilket var helt naturligt, då också dessa herrar tillhörde handtverksföreningen. Utan att vilja vidröra det särskilt grofkorviga af den så jordfästade skrifvelsen från handtverksföreningen, böra vi icke underlåta att något öppna på svepningen för att framdraga ett prof på huru handtverksföreningens fullmäktige förstå sig på den skolundervisning, om hvilken de äro så angelägna att få besluta. Så säga de: : sUnder söckendagsaftnarne, likasom de bestämda söndagstimmarne, då arbetarne kunna begagna skolans undervisning, tvingas de, utav afseende på deras ålder, fallenhet och yrken, att sysselsätta sig med sådana Smnen, hvilka, ehuru nyttan deraf af ingen kan förnekas, om skolan hade till syfte att bilda så kallade artister, likväl, långt ifrån att hos arbetarne väcka håg för inlärandet deraf, tvärtom utledsna och från vidare besök i skolan afhålla de fleste, som endast önska inhemta arbetsskicklighet i sina yrken och den för utöfning deraf erforderliga färdighet att uppgöra konstruktionsritningars — — — Om deremot hvarje elev, som uppnått en viss ålder, t. ex. 15 år, sjelf finge bestämma de ämnen, deri han ville blifva undervisad, så äro fullmäktige öfvetygade att skolan, om nemligen undervisningen lemnades af fullt qvalificerade och tjenlige lärare, skulle blifva äånlitad så långt dess utrymme medgåfve. Till stöd för denna öfvertygelse få fullmäktige äran änföra att ganskå många gesäller finnas, som önska erhålla undervisning i vissa ämnen, hvaribland må nämnas: skrifva, räkna, limfärgsmålning, oljefärgers tillblandning, fysik, kemi och konstruktionsritning; men hvilka hvarken hafva fallenhet eller lust att inlära t.ex. linearfribandsritning, klotsritning efter naturen, målning i aquarell, . algebra, logaritmer och serier samt plan trigonometri.n sz ; Man ser således, att fullmäktige veta råd för att lära sig limfärgsmålning, utan att kunna föra handen till teckning, som läres i linear-frihandsritning och i klotsritning eter naturen, i hvilken senare ritning äfven läres en riktig skuggning. Fullmäktige veta ock, att fysik kan läras utan att någonsin behöfva bråket med algebra, logaritmer och serier, samt att kemi helt lätt kan följa på o!jefärgers tillblandningn, och -konsiruktionsritning -läras utan geometri. Vi skulle :vara ohöfliga mot läsaren, om vi sade oss behöfva svara på dessa fullmäktiges kunskapsprof. Fullmäktige yttra vidare: Med undantag af hr kaptenen baron Fock, äro skolans öfrige till militärståndet hörande på hr kapten Cronstrands förslag antagne lärare, ehuru de kunna vara skickliga i sina läroämnen, likväl icke behöflige i en slöjdskola, hvars förnämsta ändamål måste vara att lemna eleverna undervisning i bästa sättet att förfärdiga till deras yrken hörande arbeten. Dertill fordras lärare, som sjelfva kunna åskådliggöra huru hvarje olikartadt arbete rätt bör förfärdigas, hvilken förmåga allenast teoretiskt bildade lärare sakna. — Härvid anse fullmäktige sig böra tillkännagifva, att flera skickliga slöjdidkare finnas, som skulle vara villige att blifva lärare i slöjdskolan, — —— I praktiskt -hänseende kan väl också ingen vara mera lämplig till lärare i skolan än en fullt skicklig slöjdidkare, enär hans elever alltid måste finnas desto mera benägne att använda tid för inhemtande af hans lärdomar, som de kunna hysa det förtroende till honom, att samma lärdomar blifva gagneliga hufvudsakligen med afseende å elevernas arbetsskicklighet.s Härpå svaras: Är slöjdskolans förnämsta ändamål, sksom handtverksföreningens fullmäktige här påstå, att len:na eleverna undervisning i bästa sättet alt förfördiga till deras yrken hörande arbeten, hvartill tjenar då den såkallade läranr på verkstaden? Om, såsom fullmäktige ordagrannt uttrycka sig, lärare, ehuru de kunna vara skickliga i sina läroämnenn, äro icke behöflige ien slöjd-skola; utan att dertill fordras lärare, som: sjelfve kunna åskådliggöra huru hvarje olikartadt arbete rätt bör förtärdigasn, — huru skola: väl då de flere skickliga slsjdidkaren, som. fullmäktige hafva att bjuda på, kunna reda: sig? Om en af dem är t. ex. skomakare, huru skall väl denne lyckas att åskådliggöra: wu hvarje olikartadt arbete rätt bör förfärdi-gas? Skall nu denne skomakare xåskådlig-göran för eleven huru ett ur rätt bör förfärsdigas,? Elerskall en urmakare åskådliggönar huru sulläder rätt bör förfärdigasp? Eller en skärslipare ,åskådliggöra huru ex par byxor rått böra förfärdigasn? Eller ex mjölnare åskådliggöra, huru ett skorstensfejarearbete rätt bör förfärdigasn? Denna lärarestat torde handtverksförenin-gens fullmäktige kunna sjelfva finna böra kaweseras. Allt är troligen hjelpt dermed att fullmäktige, i-stället för desse flere skickliga slöjdidkare, som skulle vara villige att blifva lärare i slöjdskolan, bjuda en för hvarje yrke, som har arbetare i svenska slöjdföreningens skola. Men för året 1855, då fullmäktige uppgjorde sina i praktiskt hänseende så lyckade förslag, steg yrkenas antal inom slöjdskolan till 52; alltså fordrades efter detta förslag endast 52 lärare, och fullmäktige må nu: sjelfve afgöra, om deras klagomål, att de lä-rare skolans föreståndare lyckats vinna voro illa valda eller, såsom fullmäktige äfven låtit förstå i sin skrifvelse, deras antal för stort, hade något förnuft att stödja sig på. Vetenskapen och konsten utgå, 1 sin hamdledning, från allmänna, af naturen sjelf gifna grunder till det exskilta. Redan inom detta allmänna finnas olika grenar, som utbreda kunskapen eller konsten. Dessa grenar måste innas och till en ej ringa grad mångfaldigas en skola för det praktiska lifvet. Alla handtverk af förnuftiga varelser behöfva, för att lyckas och frambringa åt sina idkare annat än svett och armod: de behöfva, allt mera för hvarje dag i. vår tid, att anta Ämne öre RE Rn RR a RA AE ER