Aftonbladet – 8 november 1858, sida 3

sig se hans öga glänsa, som af en: framträngande tår. Han kände sig på en gång både rörd och upprymd, och för allt detta hade han att tacka dottern till den, som afkunnat dödsdomen öfver hans häfvud. Faderns hat hade således icke smittat dotterns hjerta. Han hade af henne ingenting att frukta. Hvem vet om icke hon tvärtom fält en förbön för honom hos drottningen? Han smickrade sig åtminstone med detta hopp, och var det en villfarelse, må vi unna honom den! Hela påföljande dagen satt Mikael nästan oupphörligen vid sin målning och fann deri ett välgörande medel att förkorta tidens längd, tills han återigen på aftonen blef uppkallad till drottningen. En drottning utan hof är som en sol utan planetsystem, hennes ljus strålar bort i ett oändligt tomrum; det är först i de kretsande stjernornas glans hon finner återspeglingen af sin egen; först i rörelsen af dessa banor, bon bestämmer, som hon ser makten af sina lagar; dessa förutan är hennes öde bedröfligare än skönhetens utan ett hjerta för sin dyrkan. Louise Gonzaga erfor detta. under sitt vistande i Oppelns. Saknaden af sin dagliga uppe vaktning och de praktfulla salarne. på Warschaus slött, enformigheten och longörerna af: de tomma aftonstunderna utan tidsfördrif, utan: nöjen eller sysselsättningar, skulle känske va-rit nog för att låta henne sysselsätta sig med fången, hade inga andra skäl dertill förefunsnits. Mikael, som icke var sen att hörsamma kal-lelsen, blef denna gång mottagen midt i den: lilla kretsen, hvilken var samlad omkring de: kungliga. makarne, och hvilken, utom drottnin-gens. tvenne. damer, utgjordes. af. Zamoyski. jemte: ett par äldre ädlingar, hvilka hit åtföljt konungen, (Forts,)