Aftonbladet – 6 november 1858, sida 2

lerrmance alldeles samma slags förträfflighet om hon hade såsom den snälla Helene med trollfingrarne uti gr Kerbriands hus Jen enda skiln att hon blifvit ikare. Man sk att naturen os br i r upptuktelsen ich att han i sjelfva verket här åter oförmodt kommit till ett af sina älsklingstemata, visa, horn löngt bättre och mera solid pengmaktenp dsföreträdena. Hvad utförandet angår, åerogricke mycet att säga, då ingen särskilt rol är sådan, utt deraf kan göras särdeles mycket. Helene lir, genom det sätt hvarpå fru Hvasser återrer denna rol, måhända något mera sentimenal än hon egentligen behöfde bli; isynnerhet unde man vänta att, då hon befinner sig uti in atelier. omgifven af sina kunder och sömnerskor, hon skulle bortlägga denna melansoliskt leende, mystiskt betydelsefulla min, ned hvilken hon ständigt tyckes säga: Ack ni hvet icke hvem jag är; hvad skulle ni säga, om ni visste att jag är hertiginnal, För att let hela skulle vara konseqvent, måste hon här röra sig med Tedighet, lätthet, till och med glädtighet, och när bon, för att qväsa markisinnan, tager upp der redan inpackade klädningenoch kastar den på brasan i kaminen, skall detta icke ske med patos och såsom utförde hon en handling å la Jeanne dAre, utan helt enkelt och obesväradt och såsom betraktade hon hela saken såsom en bagatell... Grefvens och grefvinnans de Kerbriands roler spelas af br Almlöf och fru Bock. För att dessa personligheter icke skulle bli rentaf odiösa, hade de -behöft ställas i en viss komisk dager; författarne -ha redan hållit dem något för seriöst, men vid utförandet skulle utan tvifvel något mera komik kunna inläggas i.dem än nu är fallet. -Hr Sundberg gör af sin föga tacksamma älskareroll hvad som är möjligt. Hr Jolin såsom den beskedlige stammaren har en mycket kinkig uppcsift att lösas vi föreställa öss, att han möjligen med fördel skulle kunna inskränka stammandet något, och endast låta det framträda, då. hr Lesneven råkar i affekt; det skulle då måhända kunna förefalla naturligare och göra mera effekt; likaså torde det icke egentligen vara behöfligt eller med författarnes mening öfverensstämmanderatt denna person i maskering och hållning för öfrigt behöfver förete någonting komiskt; det är blott stamningen och den deraf alstrade förlägenheten; -som skall vara :det i-någon mån komiska :hos den -hederlige bretagnaren. Fru Hedin är ypperligt på sin plats såsom den blott för toiletten lefvande markisinnan de Menneville; scenen . mellan henne och den med henne rivaliserande behagsjuka bankirfrun (mll Hebbe) uti Hermancesatelier, och den djupa reverens de slutligen göra för hvarandra och som innebär lika mycken fientlighet, som om de duellerade på pistoler, är onekligen af mycken effekt. Den rikal arftagerskan Berthas rol utföres af fru Swartz med enkelhet och behag. Hr Swartz, såsom hertigen af Penn-Mar, har denna anstrykning af en viss dysterhet och undertryckt ironi, som han tyckes anse oskiljaktig från den fine verldsmannen, men hvartill rolen i sig sjelf icke ger ringåste anledning.