Aftonbladet – 6 november 1858, sida 2

fribet måtte blifva dem genom jag tillerkänd till att dyrka Gud i öfverensstämmelse med deras trosbekännelse, såvida den borgerliga ordningen derigenom icke -störes; och att sådana författningar rörande ite gifvas trosbekänpnelse och fö , hvilka de skola blifraly liga aiv få uppfylla; och en den kännedom om baptisterna, att de icke utgöra något politiskt parti, utan äro samvetsgranna kristna, fridsamma och laglydiga undersåter. . I det vi i allmänhet med tacksamhet erkänna ert vänliga bref, finna vi det vara vår pligt att. särskilt fästa oss vid det påståendet, att engelska och amerikanska penningar skulle vara en orsak till anskaffandet af proselytmakare. Med den kännedom vi ega, kunna vi försäkra er, att baptisterna i Sverge aldrig emottagit några penningeunderstöd af deras bröder i England. Att några personer, som redan voro baptister, hafva emottagit understöd från Amerika, då de varit anstälda som lärare eller kolportörer, är sannt — ett bruk så vanligt i andra kyrkor, att det icke kan gifva rättvist skäl till klander; vi kunna fastmer. på det bestämdaste försäkra, att aldrig någonsin penningar blifvit gifna för att vinna proselyter. Edward Steane. J. H. Hinton. TEATER. Kongl. teatern: Trollfingrarne, komedi i 5 akter; öfversättning från franska pjesen Les doigts de Fåex, af Scribe och Legouv. (Slut fr. gårdagsbl.) I och genom de tre första akterna ha, såsom viredan antydt, författarne visat hvad de egentligen ville visa. Det är kring den stackars Helene och hennes öde, som intresset rörer sig; sedan man väl vet, att hunnes öde är betryggadt, att hon är rik och innerligt belåten med sin ställnivg, så är intresset till största delen borta. . För att hålla det uppe och rättfärdiga en förlängning afrpjesen förslår icke Helenes kärlek till Tristan, hvilken ju är så helt och hållet resignerad, att hon, som just skall framstå såsom den modiga och fördomsfria, offrar den åt de lumpnaste fördomar och hellre ser honom gå under, hellre lemnar honom såsom rof för.de grymmaste tvifvel i afseende på hennes renhet och heder, än att låta honom ana hennes verkliga känslor. ? Hela fjerde akten spe!ar i modesömmerskornas arbetsrum hos m:ll Hermance: Man ser till en början en hop sömmerskor sitta der och sy. och prata, men dessa få icke länge vara ostörda vid sitt arbete, ty här vanka ut och in en hop personer af allehanda slag, behagsjuka : och rivaliserande fruntimmer, som kasta forskande blickar omkring uti denna koketteriets arsenal och utmanande blickar på hvandra,--en ambassadör och hertig som kommer för att betala en dansös skulder, men på samma gång gör en kärleksförklaring för m:ll Hermance; en annan herre, som skjutsas fram här och -der i stycket, utan att egentligen tyckas ha någon annan uppgift än att ådagalägga, att man kan vara en ganska hygglig menniska, fastan man har det felet att stamma; slutligen äfven grefvarne de Kerbriand, far och son, som blygas inför hvarandra deröfver att träffas hos den vanslägtade Heldne, till hvilken de-båda i hemlighet begifvit sig, för att söka tröst eller bistånd. Hufvudändamålet med hela denna akt är att visa, huru präktigt mll Hermance har det i sitt hotell, huru hon regerar öfver en mängd sömmerskor, för hvilka hon är själen (hon endast ger utkast, ider, som de verkställa, hon är artist såsom det heter) och att låta detta framstå såsom kontrast emot den prekära ställning. hon hade i grefve de Kerbriands hus. Dernäst får man här tillfälle Att göra sig föreställning om den makt och det inflytande hon vunnit och som hon nu kan ädelmodigt använda till Kerbriandska husets räddning. Genom de tjenster hon gör åtskilliga af sina kunder och genom att slå an på deras svagaste sidor samt taga deras fåfänga och lumpenhet till bundsförvandterlyckas hon; för grefve de Kerbriands sak värfva två röster inom jernvägskommissionen, och hon drager icke en gång i betänkande att,-då hertigen-ambassadören gör henne sin kärleksförklaring och erbjuder henne att bli operadansösens efterträderska i ,hans hjerta, sätta hans utlofvade hängifvenhet på det profvet, att äfven han skall i jernvägskommissionen rösta för den vestra bansträckningen, hvarigenom pluraliteten är gifven och Kerbriandska husets affärer hjelpta; men icke nog med all denna storsinthet, hon framtager äfven ur sin kassakista 60.000 francs. i kontanta penningar, dem hon tillställer den: bankir, som ho: tar anklaga Tristån för bedrägeri. Hvad under då, om efer allt detta och isynnerhet sedån hertigen-ambassadören, underrättad om mll Hermances verkliga namn och börd, erbjudit henne sin hand och erhållit afslag, Tristan slutligen anar, att det är honom som hon, älskar, och om grefve de Kerbria I och enkegrefvinnan, den senare: dock med r. ycken motsträfvighet, ge sitt samtycke til deras förening! Det är, som sagdt, icke arbetet i six sjelft som genom denna pjes. förherrligas oc! upphöjes; dess andliga vigt och betydelse tamer här, icke i fråga; här är icke någon karaktersutveckling, någon utveckling till inre sjelfständighet och kraft, någon väsentlig förändring i den inre menniskan, som åvägabringas. Helene har såsom modesömmerskan se est SERENA st TAN NTA Såsom sändebud emellan eders majestät och henne, ålägger mig min pligt att noggrannt hålla mig vid hennes ord. TÖN oo 2