Aftonbladet – 6 november 1858, sida 2

Jag har icke kunnat det, utan att bryta mot de uttryckliga befallningar ers majestät gifvit i afseende på vördnaden mot drottningen af Polen, och jag hoppas att mina förklaringar skola tillvinna mig ers majestäts tillgift.n Jag tror er, och besparar er derföre förklaringen till en annan gång. Säg mig nu hur resan aflupit och min gåfva blifvit upptagen. Hvad det förra beträffar är jag tyvärr ännu i okunnighet om jag får säga lyckligt eller olyckligt, emedan jag icke medför mina unga följeslagare. Evad har händt dem? sade konungen med synbar etålighet. Jag hoppas de icke hafva bedragit det förtroende jag visat dem, då jag låtit dem åtfölja. er? Långt derifrån, ers majestät; öfver deras förhållande har jag endast tillfredsställande underrättelser., Det gläder mig! Vi fästa oss ibland med oförklarliga förväntningar och förhoppningar vid menniskor, och jag tillstår: att något sådant-händt mig mededra begge skyddlingar. Men säg mig nu hvad som händt dem., Dalberg berättade nu hvad som förefallit, hvarvid naturligtvis: händelsen med Radziejowsky kom i: dägen. Konungen låtsade afhöra denna med temlig likgiltighet för att icke läggai dagen exemplet af den oerhörda djerfhet och olydnad Radziejowsky vågat visa honom och förödmjukelsen att nödgas öfverse dermed. Sedan han behöft några. minuter för: att samla sig efter den både: smärta och harm han erfararit, sade han: .Hur lät drottningen af. Polen min gåfva behaga. sig ? Hon sände ers majestät sin tacksamhet i den helsningen, att hon till ers majestäts ära skall begagna sig deraf då hon ånyo. skall göra .sitt intåg i sin hufvudstad. Sitt intåg i sin hufvudstad! upprepade konungen och strök sina smala, penslade mustacher. Sade hon verkligen detta?,