Aftonbladet – 6 november 1858, sida 2

Erkebiskop Reuterdahl ooh Baptisterna. Ur den engelska tidskriften Evangelical Christendom för sistlidne månad meddelar Wermlandsposten följande korrespondens mellan den svenske erkebiskopen och tvenne engelska baptister: Efter aftal-skrifver jag några ord .i sammanhang med hvad som i går sades. Mitt samtal med H. K. H. kronprinsen bl:f kortare än jag det önskat. Hans sinne och tid-voro upptagna af den glada tilldragelse, som inträffat i den kungliga familjen, liksom af andra tillfälligheter för dagen. Samma anledningar, till hvilka också räknas det i dag väntade besöket af furstliga anhförvandter och H. K. H:s snart före stående resa till Westergötland, lära väl hindra H. KE. H. från att i dessa dagar mottaga de engelska herrarne. Så mycket som tiden medgaf öfverlade jag med H. K. H. om dessa: och deras vänners angelägenheter. Jag fick från H. K. H. intet uppdrag till dem, och har å H. K. H:s vägnar intet att dem. meddela. Men jag fick bekräftelse på hvad jag förut visste, nemligen att H. K. H. vill före nästa riksdag noggrannt öfverväga frågan i hela dess sammanhang och låta sig angeläget vara att få den reglerad. För detta ändamål behöfves tillförlitlig kännedom om hväd som för svenska baptister önskas och om de garantier; som ,kunna lemnas, i fall önskningarne i större eller mindre mån uppfyllas. Detta behöfves så mycket mera, som vi känna baptister af tvenne slag. Vi känna några få, stilla, fromma, samvetsömma menniskor, som söka frihet i en bekännelse, hvilken de tro sig af Guds ord vara förpligtade att vidhålla. Men vi känna också bap tister, som för kontant betalning låta göra sig både till omvändare och omvände, som icke låta det vara någon hemlighet, att de ej på något annat sätt så beqvämt kunna lefva, som genom det engelska eller amerikanska guld de såsom -proselyter och proselytmakare förvärfva, som särskilt veta, att detta guld skall öfver-dem regna, om de få skenet af att vara martyrer, som göra gemensam sak med förklarade fiender till vår kyrka, som således verka på hennes förstöring och icke spara något för att i inoch utlandet nedsätta denna och få hån utgjutet öfver dess bekännelse, dess ordning, dess inrättning, dess förvåltning och dess förvaltare. Vi kunna naturligtvis icke hindra baptister af det senare slaget att existera. Men: svårligen kan af dessa fordras, att vi bidraga till att undergräfva vår egen kyrka, hvilken både lag och samvete förpligtar oss att skydda. Luthers ordning och kyrka skall väl icke i Sverge gifvas 4ill spillo. Innan vi således i legalisationsväg något göra, är det godt för oss att få veta hvad som begäres och hvad trygghet, som lemnas, att, om det begärda medgifves, icke både kristlig och medborgerlig ordning i vårt land äfventyras. Hittills har denna, oaktadt all den försmädelse, som den dagligen får vidkännas, visat sig vara både god och stark. Vi böra ej med vett och vilja betaga den sin styrka derigenom, att vi lemna öppen väg för hvad nytt som -helst, för sådant nytt, som hvarken hos individer eller i menigheter visat sig vara bättre än vårt. Jag hoppas att vi genom vår trohet mot. det egna, icke skola göra oss skyldiga till obillighet eller öfverdrifven stränghet mot det främmande. Åtminstone vill jag taga mig tillvara härföre och bedja Gud, att han derföre bevarar mig. Bäst förekommes en sådan obillighetoch stränghet, om det främmande öppet och ärligt säger, hvad det tror sig kunna begära. .Jag återkommer således till hvad jag redan i går sade vara önskvärdt: en exakt framställ: ning af önskningarne för baptister i Sverge och af de garantier dessa, ifall de legaliseras, för sig kunna ställa. Lemnas åt mig, nu eller framdeles, en sådan, då skall officielt och samvetsgrannt bruk deraf blifva gjordt. , Hvad utgång saken kan få, kan jag så mycket mindre säga, som icke mycket af mig beror. Men nog skall det blifva öfvervägdt. Jag tillägger endast, att i legalisationsväg intet kan göras förr än vid nästa riksdag. Må man icke dessförinnan, på den ena sidan eller på den andra, genom ovisa och fanatiska tillställningar försvåra ett lugnt och kärleksfullt afgörande! Med fullkomligaste högaktning tecknar H. Reuterdahl. Stockholm den 17 Juni 1858. Svaret innehöll bland annat följande: Stockholm den 26 Juni 1858. Herr Erkebiskop Reuterdahl! Vi tacka på det hjertligaste för den godhet, hvilken ni bevisat oss främlingar under vårt besök i edert land. Emedan innehållet i edert bref är af största vigt för våra bröder i Sverge, hafsa vi lemnat dem del deraf; och vi tvifla ej att de skola taga de deri uttryckta begäranden i tillbörligt öfvervägande och meddela er sina önskningar. Detta måste de sjelfve göra, emedan det är omöjligt för oss att känna de mått och steg, som kunna befordra den frihet, hvilken regeringen. godhetsfullt vill lemna dem. Vi kunna endast i allmänhet uttrycka den önskan, att AHA