Aftonbladet – 5 november 1858, sida 3

pande kunna tillkalla bjelp, i: fall någon så dan hade varit att finna. var hans enda hopp att dagen skulle uppgå och upptäcka hans nödstälda belägenhet, om eljest någön menniskofot brukade trampa detta ställe, Ett brusande, som hördes på temligt nära båll, lät honom förstå att en skogsström måtte-finnas i grannskapet och ingaf honom hoppet att någon menniskoboning dervid kunde vara belägen. Men i samma mån det ljusnade öfver trakten omkring ,.honom, försvunno alla de förhoppningar, som uppstått under mörkrets täckelse. Öfverallt framför -honom låg skogen tjock, vild och dyster; han kutide icke upptäcka roten efter ett hugget träd, eller en trampad stig, eller något som förrådde att platsen brökade beträdas af menniskor; men när han såg net åt sidan bredvid sig, erfor han först hela fasan af den punkt på hvilken han befann sig. Tallträdet, hvarvid han var bunden, stod nemligen så på kanten af en räsad jordvall, att man endast i ett mörker, som dolde faran, kunnat våga sig ut derpå.: Blott med en: liten del af sina rötter hade det fäste i marken, under det -de andra hängde blöttade och förtorkade utför sluttningen, i hvars djup skogsströmmen gjort sin bädd, och der den oupphörligt tycktes arbeta på att underminera den höga strandvallen. Vid hvarje vindflökt, som satte trädet i rörelse, tyckte Radziejowsky -sig. känna :hur dess fäste-lossnade och hur han med det tumlade ner i djupet. Hvarje minut var ett förlängdtdödsval. S Halfdödsaf köld; hunger och förtviflan tyckte han sig slutligen höra ett annat ljud än stormens afbryta enformigheten af den djupa tystnaden omkring honom. Han lyssnade med spänd väntan, Än tyckte han sig verkligen höra något som liknade ett lätt hästtraf, än tyckte han det försvinna, och tillskref då allt