Aftonbladet – 5 november 1858, sida 3

(Insändt.) Inom regementer och kårer i hufvudstaden, äfvensom inom de civila embetsverken, cirkulerar sedan någon tid en subskriptionslista af alltför särdeles beskaffenhet, för att icke med några ord böra kommenteras. Den går ut på att höfligt men allvarsamt insinueraiom en liten skärf af den löneförhöjning, som sista riksdagen tillerkände officerare af värfvade armåen, äfvensom öfriga embetsoch tjenstemän i riket, till ett belopp. af en eller två procent af nämde provisionella lönetillökning, så att, på detta sätt, enligt deras uträkning, som åtagit sig att gå med håfvenett sammanskott af t. ex. 1000 rår eller mera skulle kunna iphöstas. Man skulle kunna föreställa sig att en så vid sträckt insamling gäller någon storsint fosterländsk angelägenhet af allmänt äntresse, hvartill tillfället borde passas på, medan de nya. lönerna ännu vore nya, — t. ex. för ett bidrag till Stockholms befästande, till örlogsflotfans räddande, till uppresande af en staty åt Carl XIT:eHer dylikt.; Eller ock att ändamålet voreraf välgörande beskaffenhet, t. ex. att dermed bispringa sådana tjenstemän, hvilka vid riksdagslotteriet. drogo niter och gingo miste om all slags förbättring i sina vilkor, såsom lifbeväringen eller gratialisterna i Wadstena,krigsmanshus — eller .måhända till understöd för några fattiga enkor och barn till aflidne tjenstemän, som aldrig hunno inträdai de dem förunnade förbättrade lönerna o.s. v. Men intet sådant åsyftas. Insamlivgen afser helt enkeltatt kontant belöna en hr K:.,tjensteman sjelf och således troligen icke lottlös vid lönebeviljandet, hvilken skulle haft någon särdeles förtjenst vid att bearbeta opinionen röre sista riksdagen för lönefrågan, genom vissa artiklar som han, anonym då, men nu erkänd såsom författaren, uti Svenska Tidningen skulle hafva låtit införa, rörande behofvet af förbättrade löner för statens tjenstemän. Det är icke troligt att ifrågavarande skriftställare, som troligen bearbetat detta tacksamma ämne af egen öfvertygelse eller af eget intresse för saken och redan blifvit belönad genom dess framgång, är medveten om eller ämnar hålla till godo med den-chonom illämnade ytterligare dusören. Taktlösheten hos de herrar, som satt sig i spetsen för insamlingen, må stå för deras egen räkning. Men då det nu är utur folkets fickor som medlen till löneförhöjningen skola frampressas, tyckes allmänheten; det allmänna, också hafva första anspråket på löntagarnes erkänsla, om en sådan skulle -behöfva offentligen öttalas: Eller månne icke folkets ombud,:ständerna; hvilka voterat anslagen, med skäl kunna anse sig hafva största andelen i sakens-framgång, synnerligen: de bland dem, som höjt sin röst för eller lemnat sitt ja till beslutet om löneförbättringen? Eller skola ickerslitligen regeringens medlemmar, hvilka föreslagit och fördelat dessa löneförhöjningar, finna sig förbigångna; då de se den enda hittills ifrågakomna tacksamhetsgärden egnas hr K? Och var verkligen han den ende: som före riksdagen skref om den saken, ellerinförde icke de öfriga tidningarne också sakrika anförändeniämnet, lika väl som Svenska Tidningen? ö Slutligen må det frågas, om det icke var saken STEKTE ANETTE