Aftonbladet – 5 november 1858, sida 3

redogöra för debatten, då saken skulle framstått ännu -mera klar och tydlig. Detta har m blifvit så mycket öfverfiödigateyidå hr B. sjelf gifvit oss svart på hvitt.. Att det var ifrån hr B., som motståndet mot den slutna voteringen hufvudsakiigen kom; bevittnas också bäst deraf, att: dem: rättvisa harmen hos lem; hvilkas lagliga och billiga begäran om sluten votering man ville afslå, vändesig just mot ordföranden och mindre mot medlemmarne af motsidan, hvilka blott utgjorde en ;a-korus till hvad hr B. yttrade, Hvad beträffar hr Brincks åsigter om rättigheten för en. ordförande att deltaga i diskussionen, förundrade det oss verkligen att-i letta afseende finna så besynnerliga begrepp hos en gammal riksdagsman, som väl borde hafva haft tillfälle att förvärfva insigt i par!amentariska former. En ordförandes pligt är att leda diskussionen, attåterföra den inom less rätta gränser, i fall någon talare vore på väg att öfverträda dessa, och på sin höjd ut meddela faktiska upplysningar, som kunna irenkla öfverläggningen. Vill han deremot örfäkta någon partiåsigt, frånträder hån sin sgenskap af opartisk ledare, ochhans skyldighet är då att till annan person öfserlemna klubban samt i likhet med öfriga leltagarne i diskussionen begära ordet och i ur med dem uppträda. Kunde mån aritaga, stt en ordförandes åsigter alltid vore de enda ;felbara, vore det visst önskligt att höra hans nmärkningar vid lhvarje talares föredrag: nen då ingen kan påstå detta, allra minst åvad br Brincks åsigter i valordningsfrågan peträffar, är det klart att hr B. såsom partiman tillvällat sig en myndighet, en fördel, vartill ingen motsvarighet egde rum på motsatta sidan.Då man är i tillfälle att omedelvart efter en talare uppträda för att genmäla Mans yttrande, har man nemligen alltid den fördelen på sin sida, att lättare ihågkomma och bemöta hans skäl, att inverka på åhöarne, under det ban sjelf genom andra tåla:es mellankomst: förhindras från att genast somma med den vederläggning och de beiktiganden, Kvartill genmälet kan föranleda. Detta är någonting så påtagligt, att vi icke hade tänkt oss behöfva derom upplysa en han med så långvarig parlamentarisk erfarenhet som hr Brinck. Hr Brinck var vid frågavarande tillfälle icke en oväldig ledare if förhandlingarne, utan en ifrig partiman. Detta är vårt påstående, vid hvilket vi nu och alltid stå fast, och hvilket hr Brinckicke: åeller lärer kunna vederlägga. i Slutligen måste vi reservera oss mot hr B:s oppfattning af en talares yttrande, i hvilket br B. velat inlägga ett påstående om bhandelns förderflighet för landet; Så vidt referenten kunde uppfatta denne talares mening, om än icke så lyckligt uttryckt, gick densamma derpå ut, att blott då, när handelsklassen vill uppträda såsom en sluten korporation, med särskilta skråintressen, blifva dess åtgöranden för ettland skadliga, liksom hvarje annan skråinrättnings. Det är i sjelfva verket också med handeln och köpmännen som med religionen och presterna. Hvem bär icke vördnad, för religionen och aktning för enskilta prester, men hvem vet icke hvad som kan mot de senare såsom korpofration anmärkas ? :