Aftonbladet – 5 november 1858, sida 3

Af fruktan att besvära Radziejowsky lade Georg i det längsta band på sin otålighet; men då tiden slutligen syntes honom för lång och den timman nalkades, som för affärden var utsatt, gick han in i den anvisade gästkammaren för att träffa sin fosterbroder. Hvem kan måla hans förundran vid åsynen af de toma platserna och hans oro vid det fruktlösa resultatet af de efterfrågningar ban anstälde? Knappast hade han hunnit öfvertyga sig om verkligheten af beggedera, innan han ilade att underrätta Dalberg derom, höra hans råd öfver hvad man borde företaga och bedja honom om tillräckligt folk för att anställa erforderliga efterspaningar. F Dalberg, som till följd af sitt förlängda uppebåll i Oppeln fann sig ej kunna ytterligare fördröja sin hemresa, biföll Georgs begäran, utan att kunna vara honom behjelplig: Han förmanade honom icke till noggrannhet elter omfanka i afseende på sitt värf, ty det visste han vara öfverflödigt; men deremot att icke låta förleda sig af sin ifver att våga sig in i I faror, ur hvilka han icke skulle kunna reda sig, eller onödigtvis blottställa sig sjelf. Med åtta man begaf sig. Georg af. Dåhan komitill; det ställe der vägen tog af inåt skogen, delade han sitt folk, tog halfva antalet I med sig och skickade det öfriga att på andra vägar fullfölja efterspaningarna. Ju djupare han kom in i skogen, desto mer blef han öf vertygad att brottet här måste ha sin gömma: men att följa dess spår var ingalunda lätt, då här icke fanns annat än: små, obetydliga sti. gar, hvilka ja längre in blefvo allt trångare och meta korsande hvarandra. Emellertid lemna: vi honom att irrai denns ildmark, medan vi vända oss till Radziejowky som i sanning fann sig föga afundsvärc i sin belägenhet. i Urståndsatt, som ban vär, att medelst ro