Aftonbladet – 5 november 1858, sida 3

sjelf som bär talade med påfallande skäl, eller om det verkligen var blott sakförarnes, talanger; maniement och.goda lämpor, som narrade statsmiakterne att iagarsig an hela frågan. Kanske var löneförhöjningen hvarken behöflig ellerens billig: och skulle ifventyrats att bli om intet utan: dessa sakförares ansträngningar. Eller var det icke till embetenas och tjensternas fromma som löneförbättringen skedde, utan blott till personernas favör, som för tillfället beklädde dessa embeten? Huru man än ser saken, så tyckes uppfattningen af densamma, på det sätt som tillställarne af ifråga varande insamling tyckas hafva gjort, vara i hög zrad lumpen och lika kränkande för statsmakterna, som för dess tjenare, Och då. skilnaden icke är stor mellan att efteråt besolda mellanlöpare i dylika mål, och att förut köpa deras pennor och deras röster, så finna vi hela idn så vidrig och farlig; isynnerhet till sina följder, enär detta exempel kan föranleda till amma föreställningssätt, och likartade åtgärder för ramtiden i andra allmänna frågor, hvari enskilta intressen kunna ingå, och på samma sätt helt ogeneradt kunna i all sin nakenhet väga blotta sig, att vi icke kunna återhålla våra reflexioner häröfver och våra varningar till dem det angår, att i deras välmening icke förgäta det decorum, som i denna fråga rått en så betänklig knuff.