Aftonbladet – 1 november 1858, sida 3

klass, äro vi fullkomligt lika beredda, som v voro det då, att uppträda mot lidelsefull: angripare och orätivisa belackare. Vi nöd sas nu erinra hr Schartau, som ju bättre än de flesta andra haft tillfälle att se in uti kri sens, mysterier och som dervid under de brydsamma förhållandena inlagt förtjenster som böra erkännas -— att man icke bör elle kan nedsätta en hel sambhällsklass politiske och medborgerliga värde, derföre att inon densamma fin as åtskilliga personer, som rå. kat i ekonomiskt obestånd. Vi böra äfver vördsamligen hemställa, huruvida det icke kan vara en möjlighet, att åtskilliga af de 3rosshandlare, som cederat, just härigenom nerat många af de handtverkare, som nu iro oförmögna att gälda sina utskylder, samt att, då hr Schartau talar om den stora helern för grosshandelsklassen, att ingen restevande för kronoutskylder der finnes, han äfven bort taga i betraktande, huru stört beiopp af utskylder inom denna klass blifvit gäldadt ur konkursmassor på borgenärernas sekostnad. . Då hr Schartau slungar utmaningshandsken it handtverksklasserna och stämplar det stora dertalet af Stockholms borgerskap såsom råa ohurrabasar,, såsom personer, hvilka icke ha någon mening, någon egen öfvertygelse, utan som genom ett glas punsch eller en sup sunna förmås att omfatta hvad som helst, så har han genom ett sådant yttrande så tillräckligt stämplat sig sjelf och tillika så tydigt tillkännagifvit sin uppfattning den berydelse han vill tillerkänna flertalet af de valberättigade, att det i sanning utgör en ganska god kommentarie till de klassvalsförslag han afgifvit. Man frestas blott att fråga, om hr Schartau verkligen föreställer sig att qvintessencen både af ekonomisk sjelfständighet och medborgerlig bildning finnes just inom den massan, för hvilken hr Schartau i lördags framstod såsom bataljonschef och som snart sagdt blindt och opåsedt antog ett splitter nytt förslag, som hr Schartau dåihast framtog ur sin portfölj. De ohemula och otidiga utfallen mot pressen och tidningsutgifvare skulle vi lemnat helt och hållet 1 sitt värde, om de icke egentligen sält vår förnämste motståndare inom pressen och vi derföre anse för en speciel pligt att tillbakavisa dem. Så vidt bekant, är det nemligen ingen annan tidningsutgifvare, som tåtit genom tryckta ock kringsända bref kalla till något sammanträde, än Svenska Tidninzens förläggare och verklige utgifvare her äfversten Hazelius. Huruvida öfverste Hazelius vid sammanträdet undfägnat de tillstädeskomna med punsch eller bränvin, känna vi icke; men då sammanträdet egde rum hemma hos honom och de tillkallade sålunda på sätt och vis kunde betraktas såsom hans gäster, så finna vi uti en sådan undfägnad; om den egt rum, ingenting opassande och ingenting som kan ge grosshandlaren Schartau anledning till den verkligen dåliga och otillständiga insinuationen, att de valberättigade i Stockholm skulle taga öl för ärende. Vore hr Schartau tillgänglig för goda råd. så skulle vi vilja säga honom, att det för honom sjelf och för de saker han vill genomdrifva vore bäst, att han, då han begifver sig till förhandlingar om allmänna angelägenheter, lemnade hemma föreställningen derom att han är kallad att spela rolen af en romersk diktator i smått, samt att han åtminstone försökte vid sitt uppträdande lägga ett band på sina lidelser. NR saa