Aftonbladet – 27 oktober 1858, sida 3

En sommartur i Polen. af BAYARD TAYLOR. I Krakau ooh saltgrufvorna vid Wieliozka. Krakau den 11 Juni 1858. Den stora Brandenburgska slätten, eller, som Humboldt kallar den, det Baltiska Sandhafvet fortfor hela vägen till Breslau och upphörde icke förr än vi passerat gränsen al österrikiska Polen. Dagen var tryckande varm och dammet på vägen qväfvande. Dessa vidsträckta hedar, der stora sädesfält endast omvexla med tallskog, äro till och med enformigare än våra egna gräsöknar (prairies), emedan de äro vida mer ofruktbara. På många ställen genombrytes det tunna matjordslagret af sanden i den försvunna ocean, hvars vågor en gång här framrullade, och sätta sig mot hvarje odlingsförsök. Skogen eröfrade först detta land från hafvet, och mycket af det nu kala landet borde återgifvas åt vattnet för att vinna fuktighet till underhåll för nya skogar. Råg odlas nästan uteslutande. När vi inträngde djupare i öfra Schlesien, fördunklades luften af röken från masugnarne, och sotiga spår anvisade vägen till kolmilor. En hygglig ung polack i ångvagnen underrättade mig att landet berömmes för sitt jordbruk. Provinsen eger ett betydligt antal stora landtegendomar, hvilkas egare, såsom det tyckes. egna mycken omsorg åt jordmånens förbättring. Sedan man passerat Oppeln, börjar polska språket blifva mer allmänt och polska judar, i smutsiga, svarta kaftaner och trasiga runda hattar, ses vid stationerna. Tallskogarne blifva mer allmänna, och några låga, vågiga upphöjningar, de första svaga förebuden till de aflägsna Karpatherna, börja afbryta den liflösa enformigheten. När ni kommer förbi Myslawitz., sade den unge polacken, så får ni se ett stycke af Sahara, blott med den skilnaden att der äro österrikare i stället för kameler. Myslawitz är den sista preussiska stationen, och landet bortom densamma är verkligen för en sträcka af tio mil en oafbruten sandhed, gul och naken som Nubiska öknen. Sedan man uppnått Szezakowa, der Warschauvägen afviker, förbättras landet småningom. De låga upphöjningarne stiga till kullar, betäckta ed mörk skog, mellan hvilka ligga ängar, eller rättare sagdt ofantliga blomstersängar, glittrande i rödt och gult och genomskurna af utgreningar af Weichseln. Polska bönder med sina höga svarta hattar, långa jackor och vida kinesiska underkläder, arbetade ute på fälten, eller vaktade hjordar af hästar. Styrka, råhet och dumhet, emellanåt lifvad af en stråle af slughet, voro deras mest framstående egenskaper. Atskilliga. af gossarne liknade irländare från topp till tå. Kosciuskos grafmonument på spetsen af en hög kulle antydde att vi nilkades Krakau. Det är synligt vida omkring, ett ståtligt landmärke. Österrikarne hafva börjat befästa staden, och detta monument, som hade en dominerande belägenhet, är nu omslutet af en stark skans. I öster, bland gröna löfmassor. höga askar, allger af lombardiska popplar, och lokustträd, öfverhöljda med blommor, ligger Krakau, i Weichseldalens sköte, som sträcker sig långt i sydvest tilldess de kringslutande gröna kullarne genom afståndet öfvergå i blått och smyga sig intill de höga Karpatiska berEEESE SKENET AAGE BEN NAV TEMADAG